tisdag 29 september 2009

Fråga till eurogruppens ordförande Juncker

Eurogruppens ordförande, Luxemburgs premiärminister, Jean-Claude Juncker, svarade på en fråga från mig idag under Ekonomi- och valutautskottets frågestund med Juncker i Europaparlamentet.

- Jag vill inte blanda mig i svensk politik, men om du frågar om min åsikt om Sverige bör ansluta sig till euron så delar jag helt Olle Schmidts syn. Det är min övertygelse att det inte finns någon anledning för Sverige att stå utanför eurozonen, sa Juncker som ett svar på min fråga.

Jag frågade Juncker hur han som ordförande i Eurogruppen ser på finansminister Anders Borgs uttalande vid en utfrågning i ekonomutskottet den 2 september. Anders Borg sa då att det är för tidigt att dra några slutsatser om Sverige har gynnats av att stå utanför euron under finanskrisen, eller om Sverige klarat sig bättre i EMU.

Finansmarknadsminister Mats Odell sa vid samma utfrågning att det har varit en fördel för Sverige under krisen eftersom svensk industri har kunnat exportera mer tack vare den svaga kronan.

- Sverige har ett växande demokratiskt underskott eftersom euroländerna och ECB tar beslut som påverkar oss utan att vi kan vara med och bestämma. Jag hoppas att Juncker lyfter fram de fördelar euron haft under den finansiella krisen i hans dialog med den svenska regeringen, säger jag i en kommentar.

onsdag 23 september 2009

Var finns empatin hos sverigedemokraterna?

Sjukvården i Ängelholm
Igår deltog jag i regionfullmäktiges sammanträde i Kristianstad. Som vanligt många spännande och intressanta ärenden.
Efter en lång debatt om sjukhusets i Ängelholm framtid skickades ärendet tillbaka genom en s k minoritetsåterremiss. Det betyder att (s) och (v) utnyttjande den möjlighet som gives att skärpa (och återupprepa) sin kritik mot förslaget vid ett extra sammanträde om någon vecka.
Själv tycker jag tankarna bakom Hälsostaden Ängelholm inger stor framtidstro dels genom att skapa bättre förutsättningar tillsammans med näringslivet att utveckla sjukvården i Norsvästskåne, dels att stärka Region Skånes ekonomiska bas.
Som deltidsängelholmare har jag följt diskussionen med största intresse!

Internationellt samarbete
Ett annat beslut som var nära mig handlade om att inrätta en skånsk representation i Bryssel.
Det tidigare Sydsam-samarbetet har fungerat så där de senaste åren.
Tyvärr skulle jag vilja säga. Jag hade själv under flera år mycket goda och täta kontakter med Sydsam i Bryssel, bland annat genom Roger Kaliff, Håkan Brynielsson och inte minst den verställande tjänstemannen, Sofie Gardestedt.
Ett stort tack till dem för deras pijonärarbete i Bryssel.

Nu krävs nya tag och i den svenska regionaliseringens tid är det rimligt att Region Skåne får en tydligare och mer framträdande roll vid EU:s institutioner.
Regionstyrelsens ordförande antydde också att såväl Lunds universitet som Malmö Högskola var intresserade att inleda ett närmare samarbete för att stärka den skånska närvaron i Bryssel.
Sverigedemokraterna och vänstern var givetvis emot.
Jag är övertygad att det behövs ökad skånsk närvaro om vi vill vara med och konkurrera.
Men självfallet måste vår angränsande vänner från Blekinge och Kronoberg kunna vara med. Jag tillhör ju en av dem som tycker att den skånska regionen kan förstoras.

Sverigedemokraterna
En märklig och mycket trist debatt drogs upp av sverigedemokratena med anledning av att regionrådet Rolf Tufvesson(kd) tagit ett berömvärt intiativ att inleda en diskssion med de skånska kommunerna om omhändertagandet och viljan att ta emot ensamkommande flyktingbarn.
Lars-Johan Hallgren(sd) försökte i inlägg efter inlägg övertrumfa sig själv i nidbilder och överdrifter.
Att var och en har rätt att kritiera integrations- och flyktingpolitiken är en sak, men att som Lars-Johan Hallgren vara onyanserad och plump förtjänar inte respekt.

Med mer av Hallgren i media i stället för de mer slipade Jimmie Åkesson och Björn Söder då kanske fler skulle förstå vidden av vad Sverigedemokraterna står för.
Var finns empatin hos sverigedemokraterna?

Dawit Isaak 8 år i fängelse

Idag har journalisten Dawit Isaak på dagen suttit åtta år fängelse. Såvitt jag vet är han den ende svenske medborgaren som sitter fängslad för att han utnyttjat sin självklara rätt att yttra sig fritt.
I lördags manifetserade en rad organisationer och politiker från alla läger landet runt till stöd för Dawit Isaak. Själv deltog jag i Malmö tillsammans med bland annat riksdagsman Luciano Astudillo(s), Åke Pettersson, ansvarig för radioprogrammet "Publicerat" och Sydsvenskans chefredaktör, Daniel Sandström.
Vad jag sade kan ni hitta på min hemsida.
Min partivän, riksdagsledamot, Cecilia Wigström, var ansvarig för manifestationen i Göteborg. Hon som jag framförde besvikelse över att regeringen inte lyckats få Isaak frigiven. Att framleva sina dagar i ett fängelse i Eritrea i åtta fasanfulla år är omänskligt.
Sverige och EU borde kunna göra mer!

fredag 18 september 2009

Jag uppmanade Barroso att forma en jämställd kommission

Under måndag till måndag till torsdag var det session i Strasbourg. Den här gången var det få omröstningar på dagordningen. Men den stora frågan var om Barroso skulle få förnyat förtroende som ordförande för EU-kommissionen. Förra veckan besökte han de politiska grupperna i parlamentet och blev utfrågad om sitt program.

- I morgon när ni förhoppningsvis är på plats har ni att forma en ny kommission med många fräscha ansikten. Se då till så att det blir lika många kvinnor som män runt bordet.

Det sa jag i debatten om José Manuel Barrosos kandidatur för en andra femårsperiod som ordförande i EU-kommissionen.

Folkpartiets tre ledamöter röstade för Barroso.

- Ni, herr Barroso, får de svenska folkpartisternas stöd i morgon, inte för att vi stödjer er i allt, utan för att vi tror att ni kan göra mer än vad ni hittills visat under de fem år som ni varit ordförande i kommissionen.

Här kan du se mitt tal i parlamentet i onsdags, den 15 september. Se video.

Här kan du läsa talet.

Utsedd till gruppledare i den liberala gruppens interparlamentariska delegation för ACP-länderna

Europaparlamentet har ett antal interparlamentariska delegationer. Jag har blivit vald till ledamot och koordinator, motsvarande gruppledare, för den liberala gruppen, i ACP EU Joint Parlamenatry Assembly.

ACP EU Joint Parlamenatry Assembly skapades för att möjliggöra möten mellan Europaparlamentariker och valda representanter från Afrika, Karibien och Stillahavet öarna ("ACP länderna") som har undertecknat Cotonouavtalet.

Samarbetet är den enda institutionen av sitt slag i världen och den enda församlingen där medlemmar från olika länder möts regelbundet för att främja samspelet mellan norr och syd.

En stor del av arbetet är inriktat mot att främja de mänskliga rättigheterna och allmänna mänskliga värderingar, vilket har skapat ett gemensamt åtagande under FN:s konferens nätverk.

torsdag 10 september 2009

Dawit Isaak nominerad till Sacharovpriset

En gång per år delar EU-parlamentet ut Sacharovpriset till minne av fredspristagerna och fysikern Andreij Sacharov. Sacharov kämpade i det dåvarande Sovjetunionen för de grundläggande mänskliga rättigheterna, bland annat rätten att yttra sig och tänka fritt.

Europaparlamentets pris för tankefrihet, Sacharovpriset, delades ut för första gången 1988.
Sedan dess har priset varje år uppmärksammat personers eller organisationers kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. Den kinesiske människorättskämpen Hu Jia tilldelades priset 2008. I december firades 20-årsjubileumet med en särskild ceremoni dit tidigare års pristagare var inbjudna.

För första gången nominerar jag någon till detta pris, och det är Dawit Isaak. Jag hoppas att mina kolleger i gruppen ger sitt stöd vid den omröstning som pågår fram till tisdag i nästa vecka. Jag hoppas att Aldegruppen kan framföra hans namn. Samma sak gör Eva-Britt Svensson(v) i sin grupp. Eva-Britt och jag har ju tidigare samarbetat i parlamentet för att bättre skapa opinion kring Dawit isaak.



Så här säger Eva-Britt Svensson:

- Dawit Isaak visade sådant mod när han reste tillbaka till Eritrea 2001, under en farlig tid. Han använde sin yttrandefrihet och ville att andra skulle göra samma sak, för det förlorade han sin frihet. Jag tycker han är en värdig kandidat till priset.


Dawit Isaak sitter fängslad enbart för att han använt sin yttrandefrihet, vilket är en oinskränkt mänsklig rättighet. Min förhoppning är att nomineringen av Dawit Isaak ska uppmärksamma hans fall och förhoppningsvis möjliggöra hans frigivning. Isaak har enligt källor nu förts till det ökända Eiraeiro fängelset, vilket ofta kallas för slutdestinationen eftersom ingen ännu har lämnat det levande.


Den 22 oktobber vet vi vem som fått årets pris, som delas ut den 16 december under julsessionen i Strasbourg.

Läs mer på min hemsida.

Barroso klarade sig väl

EU:s kommissions ordförande José Manuel Barroso upplever några hektiska veckor just nu. Han slåss för sitt fortsatta politiska liv!
I veckan har han utfrågats av de olika politiska grupperna i EU-parlamentet (EP) och berättat vad han vill göra om han blir omvald som ordförande ytterligare fem år.

Egentligen skulle Barroso ha utsetts redan i juli, men det kunde inte de politiska grupperna i EP enas om. Flera av kollegerna var osäkra, andra ville rösta nej, medan en stor grupp önskade någon form av programförklaring, innan beslutet skulle tas.
Önskemålet är nu uppfyllt.

Igår utfrågades han i vår grupp. Jag tyckte att han klarade sig riktigt bra. Han var tydlig och engagerad.
De konkreta löfena var få. Dock lovade (nästintill) han oss att inrätta en kommissionärsportfölj med särskilt ansvar för mänskliga rättigheter och anitidiskriminering.
Flera i vår grupp har varit kritiska mot att Kommissionen agerat svagt mot bland annat medlemsländer som brutit mot grundläggande fri- och rättighter; som HBT-lagstiftningen i Litauen, pressfriheten i Italien, romernas situation i flera medlemsländer, flyktingpolitiken för att nämna några exempel.

Inför vår hearing hade Barroso författat ett policydokumnet om hur han ser på Europas utmaningar. Hans tankar landade med en duns på mitt skrivbord, ett dokument om 40 sidor.
Omfånget och vagheten i skrivningarna gav något åt var en av oss.


Dubier om Barroso
Man må ha sina dubier om Barroso, men han är den enda kandidaten och föreslagen av samtliga 27 stats- och regeringschefer vid toppmötet i Midsommar. Också de socialistiska ledarna!
Den stora kristdemokratiska, konservativa gruppen vill ha Barroso. De vann EU-valet i juni och Barroso tillhör ju deras politiska familj.
Och ingen annat namn har hittills kommit fram. Det mumlas i korridorerna, men hittills har jag inte hört något riktigt seriöst motförslag.
Socialisterna har ingen annan kandidat och verkar mest vilja blockera valet av Barroso. Dessutom verkar den nya socialistgruppen slicka sina sår efter ett riktigt dåligt val i länder som Tyskland, Frankrike och Storbritannien.

Visst skall EP:s roll respekteras, och det är viktigt att processen med att utse en kommission sker i öppenhet. Och visst kan Barrosos förträfflighet diskuteras. Men samtidigt får vi parlamentariker vara försiktiga så att vi inte tar oss maktbefogenheter som fördragen inte ger oss möjlighet till.

EU-parlamentet har inte rätt nominera kandidater till Kommissionen. Den rätten har endast medlemsländernas stats- och regeringschefer.
Parlamentet skall därefter godkänna eller avvisa förslaget.
Själv har jag därför svårt att förstå dem som argumenterar för att dra processen i långbänk, för att tala med Fälldin. Jag hade gärna sett att EP avgjort Barrosos öde redan i juli.

Om det är något Europa behöver just nu med massor av utmaningar - ekonomisk- och finansiell kris med ökande arbetslöshet, klimatfrågan och FN:s Köpenhamnsmöte i december, migration, människohandeln och den ökande brottsligheten, ett nytt regelverk för den finansiella tillsynen.

I denna situation med ett nytt parlament, en utgående kommission och ett Lissabonfördrag i stöpsleven i väntan på en ny folkomröstning på Irland, står EU utan en fungerande ordförande i Kommissionen.
Det skadar hela Europa att vi inte kan klara ut viktiga frågor utan att inlåta oss i en maktkamp mellan institutionerna.

Alde splittrad
Den liberala gruppen var oenig om tidplanen för hanteringen av Barrosos kandidatur.
Men jag tror nog att det finns en majoritet, som kan ge honom fem år till.
Hans programförklaring är luftigt formulerad, men han har en del konkreta förslag om att förbättra och stärka relationerna mellan Kommissionen och parlamentet, som säkert gör en del kolleger mer villiga att rösta ja till Barroso.

Han lovar att den nya Kommissionen skall inrätta nya kanaler för att ge parlamentet mer insyn och nya möjligheter till dialog mellan de båda institutionerna. Bland annat föreslås en mer alert frågestund, där vi parlamentariker tidigt skall kunna kräva svar av Kommissionens ordförande. Jag tror han tänker på de livliga debatterna från Westminster i London.

Dubbel omröstning för Barroso?
Jag hoppas att vi kan enas om att rösta om Barroso nästa vecka i Strasbourg. Gruppledarena träffas just nu.
Vår grupp ville se en omröstning, även om flera efterfrågade ytterligare erkännanden från Barroso.
Vi hade också en lång diskussion om EP skulle behöva rösta två gånger på Barroso, en gång enligt Nice-fördraget, en enligt Lissabon-fördraget (när/om det gått igenom).

Här står jurister mot varandra. En del hävdar att så måste ske, andra inte.
Själv tror jag det vore olyckligt om EP skulle tvingas godkänna Barroso två gånger. Det skulle skapa ytterligare oklarhet om hans roll och leda till nya spekulationer om en alternativ kandidat.
Däremot måste självfallet den nya Kommissionen, förmodligen klar i december, i sin helhet godkännas av EP.

Ett omval av Barroso skulle göra livet lite lättare för den svenska regeringen.

torsdag 3 september 2009

Ministrar på rad i Europaparlamentet

I veckan har de svenska ministrarna varit flitiga i Europaparlamentet. Så gott som alla ministar har varit och presenterat det svenska ordförandeskapets olika programpunkter.

Nyamko Sabuni
Jag har lyssnat på Nyamko Sabuni i kvinnoutskottet. Det gick mycket bra och hon turnerade alla olika frågor med bravur. Den känsliga frågan om kvotering var på mångas läppar.
Senare mötte jag henne i inre marknadsutskottet, som också ansvarar för konsumentskyddet. Själv frågade jag henne bland annat hur hon ser på möjligheten att EU inför en gemensam lagstiftning med grupptalan för gränsöverskridande årenden.
Hon var försiktigt positiv, vilket jag tycker är bra. Vi skall inte ha den amerikanska modellen, som i många stycken spårat ur. Däremot måste vi i EU få en modell som stärker konsumenternas ställning, när det går fel - också när det handlar om mindre belopp. Då måste de klagande kunna agera i grupp, en lagstiftning som vi ju har i Sverige.

Anders Borg och Mats Odell
I det ekonomiska utskottet grillades Anders Borg och Mats Odell. De båda klarade sig väl. Ockå här kunde jag komma med några frågor och kommentater. Och det är väl inte så många som överraskas att jag tog upp euron.
Det var uppmuntrande att höra att finansministern var så entydligt positiv till ett införande av euron i Sverige, även om han inte vågade ge någon tidtabell för en framtida folkomröstning.
Mats Odells tunga slant något när han mer eller mindre bad om ursäkt för att Sverige gynnats av den svaga euron. Det är en synpunkt som jag vet ogillas av kollegerna. En dopad krona kan väl jämföras med ett indirekt statsstöd?

Finansministern roade utskottet med att citera Deng Xiaoping om effekterna av den franska revolutionen; för tidgt att dra några slutsatser.
I övrigt handlae det mest om reglering av finansmarknaderna, tillsyn och lagstiftning, det ekonomiska läget, återhämtning eller inte.
Det finns flera positiva singnaler, men också motsatsen med ökande budgeunderskott i EU, över 7 procent nästa år.

Imorgon beger jag mig till London för att diskutera regleing av hedgefonder och private equity.