Valet är över - men dimmorna inte skingrade

Valrörelsen och upplösningen blev precis så spännande som många förutspått.

Alliansregeringen gör ett på många sätt enastående val och blir omvald efter den svåraste ekonomiska nedgången sedan 30-talet. Det tillhör inte vanligheterna.

Jag tycker att Jan Björklund har all heder av en fantastisk valrörelse, som gjorde att FP nästan helt höll ställningarna. Att SD kom in i Riksdagen är fövisso mycket dystert, men detta får inte skymma sikten för Alliansens fina resultat. Det var de röd-gröna som förlorade och socialdemokraterna som är valets stora förlorare. Intressant att det var Mona Sahlin som i nederlagets stund visade att hon kan agera som en riktig ledare. Både Lars Ohly, i synnerhet, men även tråkigt nog Maria Wetterstrand, verkade inte ha förstått av valrörelsen var över.

Om valet och reaktionerna i EU-parlamnetet har jag skrivit en krönika i GP i lördags, läs gärna den.

Sällan har jag fått så mycket ovett från GP:s läsare. Att överhuvudtaget beröra SD är som att röra i ett öppet sår. Om man kritiserar dem, så tas detta tydligen för intäkt att man inte respekterar dem som röstat in dem i Riksdagen. Så är det självfallet inte. Men SD och deras politik förtjänar granskas och kritseras.