lördag 24 december 2011

God Jul

Från ett gråkulet Skåne önskar jag er alla en riktigt God Jul!

I går begravdes en sann europeisk hjälte, Vaclav Havel.

Som julläsning läser jag "Fjärrförhör" från 1987, där Havel intervjuas per brev av exiltjecken Karel Hvizdala.
Det är inte svårt att fatta tycke för denne anspårkslöse och lågmälde man, som hela tiden lyfter fram vårt personliga ansvar till sanningen och vår skyldighet att alltid försöka göra det rätta.
Den kommunistiska regimen kunde inte kuva honom. Hans kritik etsade sig fast och var ett av skälen till att regimen till slut föll.
Som en av de sörjande tusentals pragbor som följde Vaclav Havel uttryckte det:

"Han gav oss demokratin!"

onsdag 21 december 2011

Olle Schmidt om den europeiska stabilitetspakten

Lyssna till Olle Schmidt tala om det mellanstatliga avtalet som rådet beslutade om den 8-9 december. Avtalet handlar om att stärka det ekonomiska samarbetet mellan Europas länder.


tisdag 20 december 2011

Europa riskerar att splittras

Idag skriver Olle Schmidt i Helsingborgs Dagblad om hur Sverige bör vara del av den europeiska stabilitetspakten. Vi har mycket att tillföra EU-samarbetet och vi borde vara med där besluten fattas. Det är dags att vi ställer oss bakom visionen av ett stabilt, framgångsrikt och enat Europa!

Läs gärna hela artikeln här
.

söndag 18 december 2011

Vaclav Havel avliden

En av mina stora politiska hjältar har avlidit; Vaclav Havel.
Jag minns hur det kändes att få lyssna på honom i EU-parlamentet. Det var ett privilegium.

Hela hans gestalt utstrålade viljekraft.
Hans tal var en genomgång av Europas historia, av mänsklighetens utmaningar och vilket ansvar varje enskild individ har att göra det rätta.

Vaclav Havel var en högt intellektuell person som hade förmågan att kombinera konstnärligt skapande som teater och poesi med ett konkret politiskt tilltal.

Han är av Europas hjältar.
Utan honom vet vi inte om Muren någonsin fallit och Europa kunnat återförenas.

Åren i fängelse i Tjeckoslovakiens fängelsehålor knäckte inte Vaclav Havels obändiga vilja till demokrati och frihet!

Europa är skyldig honom den största respekt!

Heder åt hans livsverk!

fredag 16 december 2011

Europa måste ha en modern rättsordning för konsumenter

I spåren av finanskrisen har vi sett alltför många statliga ingripanden för att klara av akuta situationer. Men tillfälliga lösningar måste vara just tillfälliga, så att inte stöd snedvrider konkurrensen.

I dystra tider måste kommissionen väga olika intressen mot varandra och vi måste också utveckla fler metoder för att stärka konsumenternas rättigheter.

Se Olles tal i plenum, i sin helhet här:

Låt Sverige bli ett europlus-land

Förra veckan var dyster för Europa. Det toppmöte som hölls kunde ha gått till historien som första steget på ett fördjupat europeiskt samarbete genom ett nytt fördrag – men de brittiska nej-sägarna fick i stället Europas övriga ledare att satsa på ett Europa i två olika hastigheter. Frågan är vilken växel Sverige nu vill lägga in. Låt oss hoppas att det inte blir backen!

Läs gärna hela debattartikeln av Olle Schmidt och Carl B Hamilton i dagens GP.


torsdag 15 december 2011

EU:s fiskeavtal med Marocko röstades ner

Onsdagen den 14 december röstades förlängningen av EU:s omdebatterade fiskeavtal med Marocko ner med siffrorna 326 - 296!

Det glädjer mig mycket! Beslutet är en stor seger för Västsaharas folk, säger Olle Schmidt efter omröstningen.

Beslutet innebär att de fiskebåtar som är på plats utanför Västsaharas kust får lov att åka hem. EU måste dock betala Marocko för återstoden av avtalets giltighet som är till februari nästa år. Läs gärna mer på WSRS och på Europaportalen.

måndag 12 december 2011

EU riskerar delas upp igen - efter 22 år!

Förra veckan var dyster för Europa! Lugubert, skulle jag vilja sammanfatta min sinnesstämning under helgen. Efter att ha läst en rad internationella kommentarer och lyssnat på brittisk och tysk TV, känns det inte mycket bättre.

För 22 år sedan revs Berlinmuren, som var starten på ett historiskt enande av Europa som få- om någon - kunnat förutspå. Tyskland enades, de baltiska länderna återfick sin frihet, Öst- och Centraleuropa befriades från kommunismens ok och Sovjetunionen bokstavligen kollapsade under några månader. Sverige kunde bli medlem i EU, när kalla kriget var slut. Och femton år efter Murens fall utvidgades EU med tio nya länder, några år senare kom så Bulgarien och Rumänien. Snart är Kroatien också med.

En av de viktiga förutsättningarna för att denna krigshärjande kontinent skulle kunna enas och att det enade Tyskland ytterligare skulle inbäddas var skapandet av den gemensamma valutan, euron.

Finans- och skuldkrisens utmaningar har blottlagt en rad tillkortakommanden hos de politiska ledarna runt om i Europa. Förr eller senare stundar sanningen minut för de stater som levt över sina tillgångar. Efterdyningarna av den värsta finansiella krisen sedan 20- och 30-talen har skapat djupa sår i Europa.

Förra veckans toppmöte var ett försök att tydligt slå fast att Europa kommer att ta sig ur krisen och skapa förutsättningar för tillväxt och möjligheter att konkurrera med övriga världen.
På ett sätt var resultatet bra, stramare budgetdisciplin, striktare regler och automatiska sanktioner för dem som inte lever upp till sina löften. Pacta sunt servanda, avtal skall hållas.
Att dessa regler behöver skärpas, har vi i EP hävdat under lång tid. Men både Frankrike och Tyskland har hållit emot, i synnerhet president Sarkozy.

I takt med att tilltron till EU och eurozonen blivit alltmer ifrågasatt, kom behovet av de skarpa förslagen allt närmare, bland annat i form av regelrätta fördragsförändringar. Vi vet alla riskerna med att ändra i fördragen, inte minst med tanke på EU:s bristande popularitet i dessa stormiga tider. Men jag tror att det är nödvändigt av framförallt två skäl; EU-bygget behöver förnyad legitimitet och de som vill investera och stödja EU, måste kunna lita på EU:s kraft och framtidstro.

Så långt var toppmötet en framgång!

Men sedan kom smolket;
David Cameron och Storbritannien ställde sig vid sidan och blockerade en gemensam överenskommelse. De sjutton euroländerna var snabbt överens, ytterligare sex - däribland Danmark - är villiga att följa med. Osäkerhet råder om de resterande tre utanför europlus-pakten; Ungern, Tjeckien och Sverige. Statsministern agerade klokt, men har ju en riksdag att tänka på. Må socialdemokraterna förstå allvaret av ett splittrat och delat Europa.

David Cameron har hyllats i brittisk TV under helgen. Det må så vara. Han slogs för London City och den finansiella industrin. Men det kan visa sig vara en Pyrrhusseger. För om Storbritannien isoleras från övriga Europa, förlorar ju landet en av sina stora tillgångar; att vara bryggan till övriga Europa, politiskt och ekonomiskt.

Och nog tror jag att Winston Churchill skulle ha ogillat Camerons nationalistiska anslag i en tid då Europa borde vara mer enat än på många är. Cameron upprepade gång på gång; jag försvarar Storbritanniens intressen. Det är givetvis en viktig uppgift för varje lands premiärminister.
Men Cameron undvek att tala om sitt ansvar för Europa.

Därför var det gott att höra vice premiärministern Nick Clegg och hans tydliga kritik mot Cameron och varning att Storbritannien kommer att ställas vid sidan av!

Nu skall besluten från toppmötet redas ut och institutionellt klaras av.
En icke helt enkel uppgift.

fredag 9 december 2011

Europa får inte splittras av krisen

Morgonens besked från det pågående toppmötet skapar många frågetecken. Den fördragsändring som Tyskland och Frankrike har drivit på för, och som sannolikt skulle vara nödvändig för möjlighet till automatiska sanktioner mot länder som missköter sig, tycks just nu inte kunna bli av. Storbritannien fortsätter att sätta stopp för en sådan utveckling. Istället siktar man på ett mellanstatligt, frivilligt avtal som framför allt kommer att gälla europlus-länderna.

Det finns tydliga risker med detta. Det första är att Europa delas i två - å ena sidan europlusländerna som går i en snabbare takt och som gör de starkare åtagandena vad gäller ordning och reda i finanserna, å andra sidan länderna som ställer sig på utsidan och blir passiva åskådare. Om detta sker blir det än viktigare att Sverige tar steget in i Europas kärna, i första hand genom att delta i europlus-pakten, men även genom att eftersträva att frivilligt ansluta sig till det mellanstatliga avtalet.

En annan risk med ett mellanstatligt avtal - och med att stå utanför det samarbetet - är att det sannolikt kommer att mejslas fram bakom stängda dörrar, medan en fördragsändring snarare sker i en mer inkluderande och transparent process, i form av ett konvent.

Visst kan också ett mellanstatligt avtal ge de lösningar som behövs för Europa. Budskapet från toppmötet är klart och tydligt: de flesta av Europas medlemsländer är beredda att kavla upp ärmarna och anta de hårda beslut och svåra reformer som krävs i en utmanande situation.

Den viktigaste reformen för att framtida kriser enklare ska kunna undvikas är att automatiska sanktioner kommer på plats. Vi har visserligen haft regelverket på plats sedan länge, men ingen har tagit dem på allvar. Därför är Europa i den situation vi har idag.

Det är också av största vikt att medlemsländerna, med deras nationella parlament, inte går runt Lissabonfördraget och att Europaparlamentet tillsammans med Rådet får en tydlig roll i krishanteringen!

Erfarenhetsutbyte mellan medlemsländerna om drogen khat?

Khat är en växt med amfetaminliknande egenskaper som odlas i Kenya. I de flesta av EU:s medlemsländer är den narkotikaklassad och förbjuden. Ändå passerar varje dygn mellan 1 och 2 ton khat bara över gränsen mellan Tyskland och Danmark. Det mesta av detta forslas vidare till missbrukare i Sverige.

Storbritannien och Nederländerna har däremot inte ännu klassat khat som narkotika. Khat är en färskvara och det får gå högst 48 timmar från skörd till konsumtion. Smugglingen till Sverige är därför möjlig genom att drogen kan flygas in i Amsterdam och London – lagligt – och därefter smugglas vidare till Sverige med bil – olagligt. Om EU:s medlemsländer kunde harmonisera sin syn på khat skulle tillflödet strypas.

Nederländernas justitieminister Ivo Opstelten öppnade nyligen för möjligheten att Nederländerna gör en omkategorisering av khat till illegal narkotika. Jag frågade därför kommissionär Vivianne Reding vad som görs och vad som kan göras för att erbjuda Nederländerna information och hjälp i sin utvärderingsprocess, t.ex. genom att dela erfarenheter, statistik, bästa praxis eller information om hur holländsk lagstiftning beräknas påverka kampen mot narkotika i andra medlemsländer.

Idag svarade Reding följande, mycket korrekta men till intet förpliktigande svar:

"Medlemsländerna har behörighet att utforma sina egna lagar och sin egen politik på området illegal narkotika, med beaktande av relevanta internationella fördrag och konventioner. EU kan stödja projekt och verksamheter för förebyggande av narkotikamissbruk, inklusive användning av khat, genom sitt finansiella handlingsprogram ”Förebyggande av och information om narkotikamissbruk. Information om bästa praxis på narkotikaområdet görs tillgänglig rutinmässigt genom det Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk och dess nätverk av nationella Reitox-kontaktpunkter. "

Det finns bara ett sätt att komma åt gränsöverskridande brottslighet: med lika gränsöverskridande brottsbekämpning. På EU-nivå finns potentialen för att komma framåt i arbetet mot narkotikamissbruk. Om EU:s medlemsländer kunde enas om att kat är en drog skulle tillflödet allvarligt strypas och khat – denna känsliga färskvara – skulle bli markant svårare för de internationella nätverken att smuggla in över Öresundsbron.

Jag har även nyligen skrivit direkt till Ivo Opstelten och bland annat bjudit in honom att göra ett studiebesök tillsammans med mig i Malmö. Vi får se vad han svarar.

tisdag 6 december 2011

Snabba kast om euron

Folkopinionen om euron förändras snabbt, nyss steg stödet och nu har det istället gått nedåt till bara 10 procent tydliga ja-sägare. Opinionen kommer sannolikt fortsätta svänga både uppåt och nedåt även i framtiden.

Utökade sanktioner mot Eritrea

FN:s säkerhetsråd antog under måndagen utökade sanktioner mot Eritrea.

Orsakerna är Eritreas fortsatta stöd till beväpnade grupper i regionen, framför allt al-Shabaab i Somalia; samt den eritreanska inblandningen i en planerad terrorattack som skulle ha drabbat Afrikanska Unionens toppmöte i Addis Ababa i januari i år.

Säkerhetsrådet tar också upp den eritreanska gruvindustrin, vilket är positivt. Eritreansk gruvnäring är finansiellt mycket viktig, man producerar bland annat mycket guld men även t.ex. koppar, zink och järn. Flera utländska gruvföretag agerar inom Eritrea, vissa sägs även få statliga eritreanska subventioner för prospektering. Det är bland annat tack vare denna industri som Eritrea inte är beroende av EU:s bistånd.

Förslaget som gick igenom i säkerhetsrådet stärker sanktionerna mot Eritrea, men FN hade kunnat gå ut ännu hårdare, framför allt mot gruvekonomin. Att initiativet till beslutet kom från Gabon och Nigeria är dock intressant, och i linje med de indikationer jag fick i Lomé nyligen: Eritrea står alltmer isolerad bland de afrikanska grannarna.

Även svenska medier har i dagarna sammanfattat FN:s beslut.

Fem i tolv

Idag klockan 11:55 hölls som vanligt "Fem i tolv"-manifestationen här i Europaparlamentet, med ovanligt stor uppslutning.

Det är en årlig manifestation mot rasism, intolerans och främlingsfientligt våld. Vi svenska Europaparlamentariker turas om att stå värd för evenemanget och nästa år ser vi fram emot att det är Folkpartiets tur.

Samtal om krisen i Grekland

I denna videosnutt diskuteras utvecklingen i Grekland och den ekonomiska krisen.

Marit argumenterar att Grekland måste vilja hjälpa sig själv innan någon annan, på ett framgångsrikt sätt, kan förväntas göra det. Olle menar att oenigheten inom Grekland har visat sig vara en av landets största utmaningar.

Båda är överens om att på en kontinent vars historia är kantad av kriser och konflikter är en av EU:s viktigaste uppgifter att byta ut soldater mot byråkrater. Också idag fortsätter kriser att avlösa varandra men vi har EU-samarbetet som hjälper oss att, gemensamt och fredligt, lösa sådana problem.



torsdag 1 december 2011

Euron och dess framtid

Olle Schmidts tal på ELDR-kongressen i Palermo, om euron i ett historiskt perspektiv och dess framtid.

Ett par slutsatser från Busan

Sydkorea ligger 8 timmar före Sverige i tiden och högnivåmötet här är redan avslutat, innan det ens är lunchdags hemmavid.

Vi kan vara försiktigt positiva: utvecklingen går ändå i rätt riktning. Samtidigt måste man slå fast att utvecklingstakten är alltför låg. För att fler länder ska lyftas ur fattigdomen måste bland annat utbildning sättas i fokus, som man kan lära av exemplet Sydkorea. Vi måste också satsa på infrastrukturen och på att involvera det privata näringslivet.

En annan nyckelfråga för global utveckling är Kinas deltagande. Kina är ju en paradox, samtidigt ett utvecklingsland och ytterst utvecklat land. Vilken roll kommer de att spela?

Mötets officiella slutsatser kan du läsa på arrangörernas hemsida.

onsdag 30 november 2011

Transparens krävs i fallet Bradley Manning

Bradley Manning - den unge man som anklagas för att ha läckt dokument till wikileaks - har nu suttit fängslad i 18 månader utan rättegång. Det kommer rapporter om att han har levt flera av dessa månader under mycket svår press och det finns till och med anklagelser om tortyrliknande förhållanden.

Om dessa anklagelser stämmer är det i högsta grad oacceptabelt.

Från Europaparlamentet har vi därför idag skickat ett öppet brev till President Barack Obama med krav bland annat på att oberoende internationella representanter ska få träffa Manning och granska hans situation.

Det handlar inte om krav på att han ska slippa rättegång, men rättstatens regler måste följas och det får inte finnas risk för att fångar utsätts för omänsklig press eller tortyr i demokratiska staters fängelser. Mänskliga rättigheter måste respekteras, i alla delar av världen.

tisdag 29 november 2011

Busan-mötet öppnat: från bistånd till handel

Idag startade 4th High Level Forum on Aid Effectiveness i Busan, Korea. En imponerande öppning där en rad framstående talare äntrade podiet, oftast till klassisk europeisk musik (egendomligt nog).

Koreas president Lee Myung-Bak påminde om Koreas väg från att ha varit ett utblottat land som fick omfattande bistånd efter kriget på 50-talet, till att numera vara ett givarland. Det finns god anledning att förmoda att Korea med sina erfarenheter är bättre skickade än många andra att bistå dagens utvecklingsländer.

Ett annat intressant anförande hölls av Rwndas president Paul Kagame om såväl Afrikas framsteg - 5-8 procent årlig tilväxt - som om dess dystra utveckling vad gäller styrelseskick och hungersnöd.

Talade gjorde också bland andra FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon, OECD:s generalsekreterare Angel Gurría och drottning Rania av Jordanien. I mitt tycke goda tal men som saknade hjärta. Istället radades mycket dyster statistik upp. Egendomligast var att lyssna på drottning Rania, som inte verkade känna något eget ansvar över den miserabla utvecklingeni i Mellanöstern de senaste decennierna.

Höjdpunkten var Hillary Clintons entusiasmerande slutanförande. Hon var självkritisk men pekade också ut en positiv utveckling där bistånd byts mot handel och utveckling. Hon krävde också reaktioner mot dåliga politiska ledare i flera av mottagarländerna.

Utrikesminister Clinton påminde om att på 60-talet stod biståndet för 70 procent av utvecklingsländernas tillgångar. Idag är siffran 13 procent. Idag handlar det istället om bland annat utländska investeringar och handelsinkomster. From Aid to Investment. I försiktiga ordalag utan att nämna några namn varnade hon också länder för att bli för beroende av endast en givare. Clinton möttes av varma applåder.

Senare deltog jag på ett seminarium om jämställdhet och kvinnors betydelse i utvecklingsarbete. Seminariet leddes av Chiles förra president, Michelle Bachelet, en imponerande personlighet. Också här inledde Hillary Clinton.

Igår fick jag själv göra ett kort inlägg om vårt gemensamma ansvar att agera snabbt och kraftfullt. De svältande världen runt kan inte vänta längre. Jag fick applåder efteråt, vilket gladde mig.

Må vara att den här typen av toppmöten vekar lätt kaosartade - och att de inte öppnar för särdeles mycket dialog eftersom allt är framarbetat på förhand - men stämningen är mycket positiv och kan tala för ett trendbrott i världens biståndspolitik. Från bistånd till handel. Från bidrag till egen utveckling.

måndag 28 november 2011

Ny biståndsarkitektur växer fram

OECD-DAC håller denna vecka sitt högnivåmöte i Busan, Sydkorea, och jag deltar i Europaparlamentets delegation. Detta är fjärde gången världens ledare möts för att diskutera den nya globala biståndsarkitekturen och mötet är en uppföljning av de tidigare mötena i Paris och Accra. På agendan står framför allt frågan om biståndseffektivitet.

Utvecklingssamarbetet måste gå från ensidigt bistånd som håller kvar afrikanska länder i fattigdom och beroende, till ett dynamiskt och ömsesidigt partnerskap där frihandel, gott demokratiskt styre och korruptionsbekämpning är bland de viktigaste grundstenarna.

torsdag 24 november 2011

Foton från Guinea

Ett par foton från besöket i Conakry, Guinea 18-19 november 2011


Guineanska kvinnor utanför Conakry sjukhus

Lördag förmiddag: politiskt massmöte vid UFDGs partihögkvarter.

Cellou Dallein Diallo talar till mötesdeltagarna


Sång och dans, här en lokal rapartist


Jag själv sade ett par ord om Afrikas och Europas delade värderingar: rättvisa, mänskliga rättigheter, frihet.


Hedersgäster på podiet - och ännu fler åhörare bakom


Vi utnämndes till "hedersmedborgare" och kläddes i traditionella galabeior (UFDGs foto)


Ett par tusen åhörare deltog i mötet, de flesta under de skuggande taken - Conakry var ca 35 grader varmt denna dag. (UFDGs foto)

Lördag eftermiddag - massdemonstration till stöd för oppositionen.
Tusentals människor drog fram i ett långt demonstrationståg (UFDGs foto)


(UFDGs foto)


Torgmöte - lite större och lite mer entusiastiskt än hemmavid. I förgrunden skymtar säkerhetsvakterna vi inte fick gå ut utan.

Presidiets uttalande om Dawit Isaak

Under sessionens allra sista timme delades till slut presidiets uttalande ut till alla ledamöter, under Eritrearepresentantens högljudda protester.

"The Bureau calls to the President of Eritrea to release immediately and unconditionally (of) the parliamentarians, the journalists and all political prisoners, including Dawit Isaak."

onsdag 23 november 2011

Uppdatering från mötet om Dawit Isaak: Naib till nervöst anfall

Mötet med rådens representanter i gemensamma parlamentariska församlingen tog en ytterligare vändning precis innan slutet.

Eritreas representant Musa Naib begärde ordet. Han brukar alltid göra det på dessa möten, för att kritisera mig som person och utmåla Dawit Isaak som en säkerhetsrisk. Denna gång gick han istället till attack på EU och i synnerhet Sverige, och höll ett brandtal mot den svenska regeringen som "i strid mot de mänskliga rättigheterna trakasserar eritreanska medborgare i Sverige". Med detta syftade han på att Sverige tagit upp och börjat granska den "frivilliga" exilskatt på 2% av inkomsten som alla eritreaner i utlandet förväntas betala till hemmaregimen.


Naibs nya strategi uppfattas som ett kvitto på att han börjar känna av det sviktande stödet från de afrikanska kollegorna. Utspelet gav ett nervöst intryck.

Glädjande nog kom dessutom Ugandas och AVS-rådets representant Oryem Henry Okello fram till mig direkt efter debatten för att tala om Dawit Isaaks fall. Han lovade att ta upp frågan med sina kontakter i Eritrea, Uganda och i Afrikanska Unionen. Han verkade mycket uppriktig.



Olle Schmidt och Oryem Henry Okello

Det är helt uppenbart att något håller på att hända inom den afrikanska församlingen. Droppen urholkar stenen. Kanske famlar vi efter halmstrån, men vi ger i alla fall inte upp - och det tycks finnas fler och fler strån att gripa efter.

"AU sköter frågan" - AVS om Dawit Isaak

Mötet i Lomé har gått in på sin sista dag. Idag gavs möjlighet till både EU:s och AVS-ländernas ministerråd och jag har i god tid i förväg skickat in frågor om hur EU respektive AVS arbetar i fallet Dawit Isaak och mer generellt mot den urusla situationen för mänskliga rättigheter i Eritrea. Syftet är naturligtvis att hålla uppe det politiska trycket för att få så mycket som möjligt att hända.

Allra mest intressant är just nu att få AVS-länderna fullt ut med på båten. Ett sådant paradigmskifte skulle betyda så mycket, inte bara för Dawit Isaak och inte bara för de politiska fångarna i Eritrea, men för de mänskliga rättigheterna inom hela Afrika. Det skulle verkligen ändra förutsättningarna för det fortsatta arbetet med dessa politiska frågor.

AVS-rådets representant, Ugandas tillförordnade utrikesminister Oryem Henry Okello, gav hänvisade till att denna fråga sköts av Afrikanska Unionen. AU är inte institutionellt kopplad till AVS-gruppen. Han berättade också att AU:s kommissionär för mänskliga rättigheter har tagit upp fallet Eritrea för granskning, vilket naturligtvis är en konkret tråd vi ska följa upp. - Jag önskar att jag kunde berätta för dig om fångarna lever eller ej, men jag vet inte, sa Okello.

EU:s ministerråd i skepnad av det polska EU-ordförandeskapet talade med stort medkännande om Dawit Isaak. Även han beklagade att han inte hade någon information om Dawit Isaaks och medfångarnas läge just nu. EU har sökt men nekat tillträde till Eritreas fängelse, man har inte heller kunnat öppna minsta dialog med Eritreas representanter om den generella situationen för mänskliga rättigheter i landet. – Denna situation är inte acceptabel. Vi är redo att göra vad helst är nödvändigt för att hjälpa dessa människor, sa statssekreteraren för utvecklingssamarbete, Krzysztof Stanowski.

Jag fick ställa en uppföljningsfråga: Vad kan vi tillsammans göra för att åtminstonde få klarhet i huruvida dessa politiska fångar fortfarande lever?

- Jag vädjar inför församlingen och å polska ordförandeskapets vägnar till Eritreas representanter här idag om svar på denna fråga, för fångarnas familjers skull, sa Stanowski.

Något sådant svar gavs naturligtvis inte.

Låt inte rädslan styra vårt svar på den arabiska våren

"Europe needs Africa, and right now, our brothers and sisters struggling for democracy in Tunisia and Egypt need all the support they can get from both Africa and Europe."

Läs morgonens tal i sin helhet här.

tisdag 22 november 2011

"Alltför få döms för sexuellt våld mot kvinnor i krig"

Vi diskuterade även det internationella rättsystemet och den internationella brottsmålsdomstolen (ICC) i Haag idag i Lomé. Flera afrikanska kolleger är kritiska till ICC som de anser bara dömer förbrytare från utvecklingsländer men aldrig europeiska ledare. Här ett par utdrag ur mitt anförande. Hela talet finns att läsa på min hemsida.

"At the core of the system of global justice this system is the International Criminal Court in the Hague.

A system of international justice is a preventive force. If dictators of the world know that justice will catch up with them one day, they may refrain from the worst violence against their people.

And I would like to see an even stronger ICC. One of the most serious crimes of war today is the use of brutal sexual violence against women, destroying not only the lives of these women and girls, but destroying whole communities. Far too few war crime perpetrators guilty of these rape epidemics are brought to court. This is something we should all feel ashamed of.

My vision for the future is therefore that of even deeper international justice cooperation.

There is no alternative worthy of human dignity and the values we all claim to respect."

Skarpa skrivningar om Dawit Isaak

Den gemensamma parlamentariska församlingens presidium lade igår till protokollet ett mycket skarpt uttalande om Eritreas brott mot de mänskliga rättigheterna. Uttalandet har en särskild hänvisning till Dawit Isaak.

Dokumentet har ingen direkt juridisk effekt eller status - men signalen som skickas är stark! Vad som skiljer detta från tidigare uttalanden är nämligen att det kommer från den maliske ordföranden för församlingen, Assarid Ag Imbarcouane, tillsammans med hans kollega Louis Michel från Europaparlamentet.

President Isayas Afewerki kan slingra sig undan kritik från EU, och har hittills kunnat stödja sig på en medskyldig tystnad från afrikanska parlamentariker och makthavare. Det stödet rycks nu sakta men säkert undan.

Det är bara på detta sätt det kan börja röra på sig i Asmara.

Ett par ord om Togos demokrati

Togos premiärminister Gilbert Fossoun Houngbo kom under förmiddagen till den gemensamma parlamentariska församlingen och svarade på ledamöternas frågor på temat demokratiskt styrelseskick. Togo har en lång historia av odemokratiska strukturer, men vacklande steg mot demokrati tas just nu. Mycket saknas ännu. Och även om den nuvarande presidenten är vald i relativt fria val är han också den gamle auktoritäre ledarens son, vilket reser ett antal frågetecken.

Jag indikerade några av de viktigaste bristerna i Togos demokrati: svag valkommission, bristande transparens i rösträkningen, brister i pressfrihet. Grannlandet Ghana klarar alla dessa aspekter mycket väl, kunde kanske Togos premiärminister ta en del lärdomar av grannkollegan?


Gemensamma parlamentariska församlingen under omröstning

Jag bad dem dessutom redogöra för vad de gör för att öka kvinnors politiska deltagande och representation i Togo.

Premiärminister Houngbo lovade att ytterligare reformer är på väg. Han medgav att Ghana ligger många steg före Togo i utvecklingen mot demokrati, och berättade att det faktiskt finns ett erfarenhetsutbyte med Ghana, framför allt för att lära sig av deras tekniska lösningar kring hur man organiserar val. Ett gott exempel på syd-syd-samarbete.

Frågan om kvinnor i politiken undvek ministern att svara på, antagligen eftersom Togos parlament har löjligt få kvinnliga ledamöter, nio stycken närmre bestämt...

Europa behöver Afrika

Afrika behöver Europa, men Europa behöver också Afrika. Världen förändras, maktbalanser förändras. Afrika har råvaror som Europa behöver. Europa har arbetskraftsbrist som Afrika kan hjälpa att möta. Afrika går framåt medan Europa backar – visste Du att Etiopien mellan 2000 - 2010 hade världens högsta tillväxtsiffror? En imponerande ekonomisk tillväxt på 8,4%, långt mer än Kina. Visserligen med ett mycket lägre ingångsvärde.

måndag 21 november 2011

Arabiska våren påverkar Afrika

Egypten – 24 döda under den blodiga helgen. Tårgas sprids återigen över Tahrirtorget.

Här i Togo började dagen för min del med förhandlingar om ett gemensamt uttalande från EU- och AVS-länderna om effekterna av den arabiska våren. Uttalandet fick en mörkare prägel än det hade fått för ett par månader sedan, med bilderna från Kairo på allas näthinnor.

Nordafrikas grannländer på södra sidan av Sahara har påverkats mycket starkt av den arabiska våren, men det är tyvärr mest negativa effekter som tas upp. Gästarbetare som bidrog signfikant till ekonomin därhemma har blivit arbetslösa. Vapen ur Khaddafis gömmor sprids i kriminella nätverk över hela regionen. Instabiliteten har bidragit till att strypa viktig handel, som ännu inte kommit igång igen.

Det viktigaste just nu: rädslan för en osäker framtid får inte ta överhanden. Löften om en kortsiktig stabilitet under ledning av generaler eller repressiva diktatorer får inte välta goda föresatser om demokratistöd över ända. Det enda som ger säkerhet på längre sikt, både för Nordafrika och för grannarna i norr och söder, är demokrati, mänskliga rättigheter och ett blomstrande handelsutbyte över gränserna.

söndag 20 november 2011

Demokrati utan HBTQ-rättigheter i Togo

Vi har anlänt i Togo. En helt annan värld jämfört med Guinea. Här har utvecklingen kommit markant längre.

Jag fick tillfälle att träffa EU-ambassadören här, Patrick Spirlet. Han gav en ganska ljus analys av Togos nära framtid. Ett långt socialistiskt enpartistyre tycks nu kunna ersättas med ett riktigt flerpartisystem.

Jag ställde frågan om HBTQ-personers rättigheter och möjligheter, ett lackmustest för hur liberalt och demokratiskt ett samhälle faktiskt är.

EU-ambassadören skruvade på sig och medgav att den frågan står relativt still. Homosexualitet är fortfarande straffbart enligt lag och regeringen har inte för avsikt att ändra på det. Det enda man uppnått i den politiska dialogen är att regeringen signalerat att de inte tänker applicera lagen och låta utdöma straff. En mager tröst.

President Diallo?

Under gårdagens tur i Conakry i följe med oppositionsledaren Cellou Dallein Diallo fick vi uppleva en enastående uppvisning i politisk massmobilisering. Diallo har ett enormt folkligt stöd i Conakry.

Vår tur startade med ett politiskt massmöte på partiet UFDGs område, ett par tusen partianhängare lyssnade på partiledaren Diallos och våra tal. I mitt korta inlägg på franska underströk jag framför allt att liberalismens värderingar och demokratins grundvärden är detsamma, och att både Europa och Afrika har denna värdegrund gemensamt.

Därefter följde en makalös manifestation – som enligt uppgift äger rum varje lördag – en massdemonstration till stöd för UFDG. Flera tusentals människor drog under stort jubel genom staden. Huvudpersonen Diallo åkte först i tåget i sin top-notch SUV och vinkade godmodigt från takluckan medan människorna skanderade ”president Diallo” i kör (UFDG anser med rätt eller orätt att Diallo är den egentliga vinnaren av presidentvalet 2010). En välregisserad maktdemonstration.

Det blir inte lätt för Diallo att leva upp till de enorma förväntningarna. Guineas problem är överväldigande – politiskt, ekonomiskt och socialt. En dag kommer inte dessa folkmassor nöja sig med att han vinkar leende från sin bil under lördagsdemonstrationerna, han måste leverera direkta resultat i deras vardag. Det är ingen enkel uppgift.


lördag 19 november 2011

Omtumlande upplevelser i Guinea


Idag har vi deltagit i politiskt massmöte med dans och sång och fantastisk stämning, besökt svårt sjuka människor på ett mycket rudimentärt sjukhus, sett enorma folkmassor manifestera sitt stöd för oppositionsledaren Cellou Dallein Diallo och träffat många fantastiska, hoppingivande och ytterst vänliga människor här i Conakry.

Intrycken är för många och måste sjunka in, analysen får vänta. Men visst glömmer vi ibland i Sverige hur lätt och bra vi har det.

fredag 18 november 2011

Guinea - parlamentsvalen måste hållas snart!

För tillfället befinner jag mig i Conakry, Guinea. Det är över 35 grader varmt och oerhört fuktig luft, men landet är vackert. Och mycket, mycket fattigt.

Guinea befinner sig just nu i ett känsligt läge. Det har aldrig varit en demokrati. 2009 inträffade den senaste militärkuppen. Under Afrikanska Unionens ledning har en övergångsprocess till demokrati inletts – presidentval hölls redan förra året.

Men nu måste även parlamentsval hållas. Ett övergångsråd med medlemmar från alla partier, fackföreningar, största intresseorganisationer, religiösa ledare – samt flera arméledare – sitter i mellantiden i parlamentets ställe. Parlamentsval snarast och i god ordning är absolut nödvändigt.

Idag blev vi vänligt mottagna av Celou Dallein Diallo, ledaren för det största oppositionspartiet. Vi träffade vice-presidenten för nationella övergångsrådet, Albert Gomez – en imponerande man från den katolska kyrkan, som talade om försoningsprocessen, vikten av att ingen grupp stigmatiseras, och om vikten av respekt för lagen. Därefter fick vi audiens hos premiärminister Mohamed Said Fofana som bland annat lade tonvikten vid Guineas ekonomiska förutom politiska instabilitet. EU-ambassadören Philippe Van Damme hade sedan vänligheten att bjuda in oss för en middagsdiskussion med tre andra europeiska länders ambassadörer. Diskussionerna gav ytterligare djup i förståelsen för den oerhört svåra process Guinea har att gå igenom.

Imorgon följer en serie studiebesök, samt träffar med ytterligare oppositionspartiledare. Vårt huvudbudskap till dem alla är: låt inte parlamentsvalskampanjen återigen bli präglad av etniskt betonade hatbudskap. Bygg istället ett Guinea som äntligen kan få börja blomstra.

torsdag 17 november 2011

Frihandel ger Afrika hållbar utveckling

Imorgon lämnar jag ett kallt Malmö för varmare breddgrader - jag deltar i en delegationsresa till Guinea och Togo i Västafrika. Det blir en serie högintressanta möten om demokrati, utveckling och mänskliga rättigheter.

I Togo möts parlamentariker från EU och AVS-länderna. EU-AVS-samarbetet kretsar bland annat om de ekonomiska partnerskapsavtalen och EU:s utvecklingsbistånd via europeiska utvecklingsfonden EDF.

Häromveckan läste jag med intresse en debattartikel om EU:s råvarustrategi. Skribenterna oroade sig över att EU:s råvaruhandel står i strid med fattigdomsbekämpningen. Problemet de lyfte är bl.a. att EU är för begränsning av exportskatter.

Idag i GP kan ni läsa mitt svar på detta.

Jag menar att exportrestriktioner snarare är en del av det hinder som låser fast många afrikanska länder i ekonomisk sårbarhet. Det vore mer långsiktigt att gå igenom skattereformer som ger starkare ekonomi, öppnare marknad och hållbarhet på sikt!

Dessutom måste vi se den större bilden. De största hindren för att gruvindustrins pengar kommer lokalbefolkningarna till godo idag är odemokratiskt styre, bedrägeri, korruption och väpnade konflikter. Där gör EU mycket för att stödja de afrikanska länderna i sin utveckling mot stabilitet och sunt demokratiskt styre.

Jag menar inte att allt i EU:s handelspolitik är guld och gröna skogar. Men den kan inte heller per definition avfärdas som dålig. Frågan är mer komplex än så.

tisdag 15 november 2011

Europa är vårt gemensamma öde

Europa har i år tagit oerhört viktiga steg mot ett starkare, mer sammansvetsat samarbete - för att kunna bygga upp ett nytt, mer stabilt Europa ur krisens aska.

Och krisen angår oss alla, inte bara euroländerna!

Kommissionens ordförande Barroso sade i Berlin härom dagen: "Europe is our destiny. That is why we must stand together and forge a stable union, a deeper union, a stronger union."

Europas styrka har varit vår sammanhållning trots alla olikheter. Europakommissionens roll är att borga för att just den sammanhållningen kan bevaras och förstärkas.

Jag hoppas att arbetet mot de sprickor som nu syns, mellan stora och små EU-länder, mellan nord och syd, blir kommissionens viktigaste prioritet för 2012. Detta var kärnbudskapet i mitt inlägg i Europaparlamentets debatt om kommissionens arbetsprogram 2012 idag.

Kloka s-kommentarer om euron

Kollegan i Europaparlamentet, Göran Färm (s), kommenterade euron i en intervju i Folkbladet häromdagen. Han säger:

"Jag är helt övertygad om både EU och Euron klarar av påfrestningarna... Alla som varit med ett tag vet också att alternativet är mycket värre. De kriser, valutachocker och spekulationsvågor som drog genom Europa på 1980- och 90-talen vill ingen ha tillbaka."

Hear hear!

Liksom Färm är också jag säker på att det hade varit bra för Euron om länder som Sverige och Danmark deltagit i eurosamarbetet.

Tänk om Juholt-Waidelich kunde stå lika rakryggade och ge lika klara besked som sin kollega i Bryssel.

måndag 14 november 2011

"Hur skulle läget se ut om euron inte fanns?"

Det frågade sig igår Andreas Bergh, nationalekonom vid Lunds universitet och Institutet för näringslivsforskning, i ett välskrivet inlägg i Svenska Dagbladet.

Han slår huvudet på spiken. Många är de som är snabba på att peka ut euron som syndabock, och som vill se allt från pest till kolera i det europeiska samarbetet. Men 17 konkurrerande valutor hade inte varit bättre än en gemensam under finanskrisen.

Det är oändligt bättre, om än också mer smärtsamt på kort sikt, att istället ta tag i roten till problemet och sanera finanserna. Det skulle sannolikt enskilda EU-länder inte mäkta med utan politiskt tryck.

Utan eurosamarbetet skulle Europa nu liksom tidigare bara bekämpa symptomen på krisen istället för orsaken till den - genom devalveringar istället för reformer, i ett livsfarligt "race to the bottom".

Problemet är i grund och botten att de flesta av EU-länderna misslyckats med sin ekonomiska politik och haft för höga offentliga utgifter. Hade de gemensamma reglerna följts - budget i balans och inte för hög statsskuld - hade vi inte haft en skuldkris.

Nu har EU skärpt de gemensamma reglerna i det så kallade sexpacket. De länder som inte följer reglerna ska kunna betala böter om de inte rättar till sin ekonomiska politik.

Som Andreas Bergh klokt summerar:
"I grunden är dock Europas problem låg produktivitet och osunda statsfinanser i allt för många länder. Om detta inte åtgärdas, går det ut över människors levnadsstandard. Så är det idag, och så skulle det vara även om euron inte fanns."

Euron har skapat stabilitet, låg inflation, fler jobb och ökad handel. Synd bara att Sverige fortfarande väljer att stå utanför. Vi förlorar politiskt inflytande med vårt utanförskap.

Läs även gärna min senaste GP-krönika, samt DN om länder som resonerar annorlunda än vi i Sverige.

torsdag 10 november 2011

Lucas Papademos och Mario Monti förhoppningsfulla val i Aten och Rom!

Det verkar som om den politiska oredan i Aten och Rom håller på att redas ut. Igår blev det klart att den förre vice ECB-chefen Lucas Papademos efterträder Papandreou som Greklands premiärminister.

En liknande transformation sker nu i Rom. Äntligen verkar Berlusconi förstå allvaret för Italien och vara villig att träda tillbaka, i nästan bokstavlig mening under galgen.
Förre kommissionären Mario Monti nämns som tänkbar premiärminister i en övergångsregering.

Båda dessa herrar har jag personligen haft en hel del med att göra i deras tidigare roller.

Papademos
Papademos gjorde en god insats i ECB, även om just Papdemos var centralbankschef i Grekland när landet blev medlem i eurozonen. Ofta möttes vi i utskottet för utfrågningar och ett år var jag ansvarig för parlamentets kommentarer över ECB:s årsrapport 2007.

Monti
Mario Monti minns vi svenskar som principfast kommissionär för konkurrensfrågor som bland stoppade de båda fusionerna mellan Volvo/Scania samt SEB/FöreningsSparbanken.

Även i andra sammanhang har jag på närmare håll lärt känna Mario Monti, en klok och kunnig person. För mig är han den totala motsatsen till Berlusconi.Monti är en blygsam klassisk akademiker, en i grunden bildad person.

En av lärdomarna från den svenska krisen på 90-talet är ju att det rådde en bred politisk enighet om vad som måste till för att klara Sveriges djupa kris.

Så förhoppningsvis är detta början till en ny era för dessa båda kulturländer.


onsdag 2 november 2011

Grekiskt kaos

Förvirring och förvåning möter Giorgios Papandreous besked om låta frågan om förra veckans stödpaket gå till folkomröstning.

Jag känner sympati för den grekiske premiärministerns vilja att låta det grekiska folket avgöra Greklands framtid inom EU. Samtidigt är det givetvis inte denna typ av osäkerhet som Europa behöver i dessa oroliga dagar. Men vi lever i ett demokratiskt Europa, vars ledarskap måste ha folkligt stöd för den typ av långtgående uppgörelser som varit legio sedan krisen rullade in över vår kontinent. Papandreou har blivit attackerad från alla håll kanter, också från egna partivänner.

Den grekiska oppositionen med Antonis Samaras i spetsen har enligt min mening agerat ansvarslöst och bildat en ohelig allians med de mer radikala demonstranterna utanför parlamentet. Alternativet för regeringen i Aten är nyval, vilket inte alls skall uteslutas. Ty redan på fredag står Papandreou inför ytterligare en förtroendeomröstning, och hans majoritet är svag.

Själv tror jag Grekland skulle må väl av att i grunden förnya hela det politiska systemet och byta ut många av de ledande politikerna. Många är mer eller mindre inblandade i de problem som försatt Grekland i ekonomisk moras.

En kännare av Greklands problem antydde möjligheten att inrätta en opolitisk regering med inslag av av expertis från några av de lyckosamma i den grekiska diasporan.

Slutligen:
Ett nej i en folkomröstning måste rimligen innebära ett utträde ur euron och mycket allvarligt skada Greklands ställning inom EU.







måndag 31 oktober 2011

Apropos moderaterna och historien

I unga år - i mitten av 60-talet - var jag mest intresserad av fotboll och bordtennis. Minns själv att jag var tämligen duktig i pingis, förmodligen minns jag i rosenrött.

Mitt intresse för politik i form av medlemskap i ett politiskt ungdomsförbund var begränsat. Dock övertygades jag av en god vän att bli medlem i Högerns Ungdomsförbund, eftersom man där just skulle genomföra en bordtennisturnering, som jag skulle kunna vinna.

Möjligheten att få en prisbuckla gjorde att jag blev medlem. Min far meddelade ampert att han minsann inte tänkte betala ett öre till högern. Riktigt hur just denna del löstes minns jag inte, förmodligen kom min mor till undsättning och såg värdet i anskrämlig pokal.

Nu vann jag inte turneringen till min stora besvikelse utan fick som andrapris en tung seriös skrift "Världens Religioner", inte riktigt vad jag tänkt mig precis. Men den står fortfarande i bokhyllan.

Som brukligt var skickades en ny ung medlem ganska omgående till en konferens en helg på Brännebrona Gästis, mellan Skara och Mariestad. Inte så pjåkigt att få vara ensam borta en hel helg och kanske få smaka på en mellanöl.

Där fick jag lyssna på Birger Hagård, som hade varit HUF:s ordförande, sedermera kollega i riksdagen. Han behövde inte tala länge förrän jag förstod att detta inte var ett parti för mig. Det som jag särskilt minns var hans syn på Afrika och apartheidpolitiken. Vad han sade stämde inte med vad jag lärt mig hemma vid frukostbordet.

Jag är glad att jag mötte Hagård och förstod vad högern på den tiden stod för. Mitt medlemskap blev kortvarigt.








fredag 28 oktober 2011

Olle kommenterar uppgifterna om att Dawit Isaak skulle vara död

På Dawit Isaaks 47-årsdag sändes "Adaktusson" i Radio 1 där riksdagsmannen Arhe Hamednaca (S) säger att han hört att Isaak är död. Läs gärna mer här. Uppgifterna tillbakavisas av flera personer som engagerat sig i fallet.

-Jag har inte fått några sådana indikationer alls så det hoppas jag verkligen inte är korrekt, säger EU-parlamentarikern Olle Schmidt (FP) till SVT.

-Jag tror absolut inte på den uppgiften. Att en regimanhängare skulle skriva att han är ledsen förefaller också märkligt. Det är ett försök att tysta ner kampanjen, säger Meron Estefanos.

På UD:s pressjour har man inte heller fått några rapporter om att uppgifterna skulle stämma att den svenske journalisten Dawit Isaak, som suttit fängslad i Eritrea sedan 2001, kan vara död.

Olle deltog under sessionens skattedebatt

Stoppa skatteflykten
Skatteflykt, fusk och brist på insyn kostar EU och dess medlemsländer många miljoner euro i förlorade skatteintäkter varje år.

Det är viktigt att diskutera hur vi kan stärka EU:s regelverk för att undvika skatteflykt. Automatiskt informationsutbyte i skattefrågor är nödvändigt och här behöver EU agera kraftfullt.




Nej tack till eurogrupp i Europaparlamentet!

Införandet av den Europeiska terminen - att EU-länderna bland annat ska lämna in sina budgetförslag till Kommissionen - är bra eftersom det bidrar till förstärkt ekonomisk samordning inom EU och större budgetdisciplin.

Att skapa en eurogrupp inom Europaparlamentet som föreslås i en rapport om den europeiska terminen är jag emot. Det splittrar EU och försvårar samarbetet och möjligheten till fördjupad integration.

torsdag 27 oktober 2011

Idag blir hela Sverige lila för homosexuellas skull

Kampen för mänskliga rättigheter är långt ifrån vunnen i världen – inte heller på vår kontinent. Det ser vi bland annat när det gäller trafficking av unga kvinnor för sexuella ändamål och hur romer behandlas. HBT-personer hånas, misshandlas, och länder föreslår HBT-fientlig lagstiftning.

I flera länder i världen är homosexuella handlingar är belagda med dödsstraff. I Sydafrika har våldtäkter mot lesbiska har blivit ett stort problem. Motiven från förövarna är att statuera exempel och förändra offren.

Sverige är ett föregångsland när det gäller rättigheter för hbt-personer, men det innebär inte att vi lever i den bästa av världar. Det är fortfarande många som döljer vem de älskar. Tusentals svarar undvikande eller ljuger på jobbet om sin relation. Många hbt-personer är rädda för att diskrimineras eller att mötas av fördomar och i värsta fall hat. Också i Sverige mår många homo- och bisexuella fortfarande dåligt och självmordsfrekvensen, framför allt bland unga homosexuella män, är relativt sett väldigt hög.

Men det också finns anledningar att se ljust på framtiden. Fler och fler länder vänder i sin syn (och lagstiftning) gällande homo-, bi och transsexuella personer. Brasilien godkände nyligen äktenskap mellan personer av samma kön. Likaså har Zimbabwes premiärminister, Morgan Tsvangirai, ändrat uppfattning om homosexuella och säger nu att han vill att homosexuellas rättigheter ska skrivas in i grundlagen.

Men som sagt, kampen för mänskliga rättigheter är långt ifrån vunnen. Alla människors lika rättigheter är okränkbart och något som vi alla måste stå upp för varje dag.

Glädjens dag för Europa

Euroländernas ledare lyckades i natt nå en viktig och omfattande uppgörelse om vägen ur skuldkrisen i framför allt Grekland.

Från kontoret i Strasbourg följer vi bland annat Carl B Hamiltons (FP) och Jonas Sjöstedts (V) kommentarer om paketet.

- En glädjens dag för Europa, säger Carl B om att man nått denna överenskommelse. Han har helt rätt i detta (och börserna håller med) - vi vill inte att Europa ska krascha. Vi gläds med grekerna åt att vändningen nu förhoppningsvis kommer. Beslutet visar att Europa har kraft att agera när krisen står för dörren - och sällan har Angela Merkel sådan glöd som när hon säger att if the Euro fails, Europe fails. The Euro is much more than a currency.

Men lika dystert är det att höra Jonas Sjöstedt som alltjämt orkar vara så negativ och nationalistiskt historielös. Han verkar nästintill önska att Grekland och Europa går i kvav! Arbetarna protesterar i Grekland men Jonas Sjöstedt vänder dem ryggen.

Lösningen på krisen måste vara gemensam! I första steget europeisk men naturligtvis i förlängningen global. Europa rör oss alla.


Se gärna hela debatten mellan Jonas Sjöstedt och Carl B Hamilton här.

onsdag 26 oktober 2011

Lila 27/10

Idag kampanjas mot hatbrott.

Även Norge påverkas av eurozonen

Den norska EU-ambassadören Atle Leikvoll talade imorse på det nordisk-baltiska morgonmöte som vår nya kollega Kent Johansson (C) förtjänstfullt organiserade. Leikvoll talade om Norges komplexa relation till EU och underströk att - även om Norge kanske inte har euron (än?) - är de i högsta grad beroende av att EU:s ekonomiska styrning och regelverk fungerar och står stadigt. Eurozonen påverkar Norge i mycket hög grad.

- Men vore det inte en fördel för Norge om EU skulle lösas upp av finanskrisen? frågade en dansk kollega från Sosialistiske Venstreparti.

-Tvärtom, blev svaret. EU utvidgar sitt samarbete och för varje nytt steg EU tar står Norge och vi andra i EEA [europeiska ekonomiska samarbetsområdet] genast och knackar på och vill få vara med och få del av den inre marknaden.

Inte ens Norge står oberörda av eurozonens ekonomiska styrning. Så varför skulle Sverige? Därför borde vi vara med i eurozonens kärna där besluten fattas.

tisdag 25 oktober 2011

Klarar Zimbabwe det demokratiska lackmustestet?

Tidigare i höst under ett seminarium jag organiserade i Europaparlamentet, konstaterades att demokratin i Zimbabwe ännu är långt från säkrad. Läs gärna min artikel om detta på internationella demokratidagen.

Nu gick Morgan Tsvangirai, tidigare oppositionsledare och numera del i den regering som blev till efter en mycket tveksam maktdelningsprocess, ut med en kovändning i frågan om homosexuellas rättigheter. Läs genom att klicka här.

Lika rättigheter och respekt för homosexuellas lika och absoluta människovärde är ett av lackmustesten för en liberal, modern, politik med de mänskliga rättigheterna som bas. Särskilt i Afrika är statistiken högst luguber. Hatbrott är fortfarande legio, vi minns särskilt hatkampanjen i Uganda nyligen. Då är det glädjande med Tsvangirais utspel som kanske är en första antydan om en ny riktning.

Men faktum kvarstår: Zimbabwe har ännu långt att gå på vägen mot demokrati och mänskliga rättigheter.

måndag 24 oktober 2011

Varning för splittrat EU

I går kom EU:s stats- och regeringschefer överens om att det behövs en fördragsändring för att stärka eurosamarbetet. Men man kom inte övrens om om hur skuldkrisen ska redas ut. På onsdag väntas besked efter fler toppmöten om principerna och detaljerna i krispaketet.

På agendan för helgens möten stod skuldkrisen i Sydeuropa och hur EU ska kunna skjuta till mer pengar till Europas banker - främst franska och tyska banker - som köpt mycket statspapper i bland annat Grekland.

Under toppmötena diskuterades hur den europeiska krisfonden, EFSF, ska kunna bli större. Den är för liten för att klara av att stötta både bankerna och länderna i Sydeuropa med kapital.

Det vore bra om EFSF vore ännu större, det vore mer övertygande i förhållande till de finansiella marknaderna. Det är upp till euroländerna att finna en acceptabel och hållbar modell. Men det finns samtidigt gränser för hur stora åtaganden euroländerna kan göra, och i dagsläget är endast 10 procent intecknade.

Euroländerna är ägare av fonden, men jag tycker att Sverige borde bidra med ett bilateralt lån till Grekland. Sverige kan medverka i stödinsatser jämsides med EFSF, i likhet med vad Sverige gjort rörande Irland. Sverige har tidigare lånat ut ca 6 miljarder kr till Irland. Nu bör Sverige även delta i med lån till Grekland och andra skuldtyngda länder.

Det vore en billig premie för att undvika att Grekland brakar samman. Man kan naturligtvis resonera som så att man står vid sidan och hoppas att det blåser över, men jag tycker det är en djupt omoralisk attityd.

Det är självklart att Sverige borde delta i räddningsaktionerna i Sydeuropa för att bidra till finansiell stabilitet. Detta innebär inte att hjälpa fuskarna utan de ansvarsfulla. Kan Estland, ett land med betydligt sämre ekonomi än Sverige, ställa upp och bidra så borde också Sverige kunna ställa upp och visa vår solidaritet.

Under toppmötet fattades ett annat viktigt beslut. Fru Merkel och majoriteten av EU-länderna vill nu få till stånd en fördragsändring för att komma
till rätta med krisen och slå fast eurogruppens särställning.


Jag har länge varnat för den här utvecklingen - att det skapas ett tvåfarts EU - där eurogruppen fördjupar integrationen.

Ett EU där euroområdet har egna toppmöten för de 17. Och ledarna för de 10 övriga inte tillåts vara med.

EU är en union av 27 länder - där alla medlemsländer ska vara med på samma villkor.

Att skapa en eurogrupp inom Europaparlamentet som Fru Béres föreslagit i sin rapport om den europeiska terminen är jag emot.

Det splittrar EU och försvårar samarbetet och möjligheten till fördjupad integration.

I en tid där våra ledare försöker lösa skuldkrisen är det MYCKET viktigt att hålla ihop unionen - inte splittra den.

Det är viktigt för alla de 27 medlemsländerna att ha ordning på sina statsfinanser - inte bara eurogruppen. För våra ekonomier är tätt sammanlänkade - hänger ihop.

Jag har länge påpekat faran i att stå utanför euron, vilket ger oss mindre inflytande. Ett deltagande i utlåningen till skuldtyngda länder ger oss större inflytande genom att det ger oss möjligheten att vara med och påverka samt observera oerhört viktiga ekonomiska beslut som fattas i Europa.

Fakta EFSF:
EFSF-fonden har nyligen fått en utökad utlåningskapacitet, från 220 miljarder till 440 miljarder euro. Fonden har också fått ett friare mandat som bland annat öppnar för stödköp av statsobligationer och stöd direkt till banker som drabbas av skuldkrisen.

fredag 21 oktober 2011

Jag läser och berörs av de kommentarer som nyligen fällts av Dawit Isaaks barn och fru vad gäller vilken strategi som är bäst för att få honom fri, vilket går att läsa mer om här. Vi har länge vetat om denna splittring inom Dawit Isaaks familj. Som om de inte drabbats nog av allt.

Jag känner djupt för både Dawits bror, fru och barn och önskar av hela mitt hjärta att de ska få återse sin far, bror och make. Jag tror ändå inte att han kommer hem snabbare om vi är helt tysta - tvärtom är det precis vad Eritreas regim vill, att vi ska tystna och glömma. Däremot kan man visst diskutera exakt vad som ska sägas och när! Där gör Bethlehem Isaak en mycket klok poäng.

Vi är många som blivit djupt berörda av Dawit Isaaks fall och som känner stor vilja att hjälpa till och göra vadhelst vi kan för att få ett slut på den familjetragedi och det brott mot de mänskliga rättigheterna som hans långvariga frihetsberövande är. Jag vill inte tro att människor är så cyniska att de engagerar sig i ett sådant fall för egen vinnings skull.

Jag kommer att fortsätta följa Dawit Isaaks fall mycket noga. Det viktigaste av allt är att han och hans medfångar blir fria innan det är försent. Jag hoppas att vi i backspegeln ska kunna få säga att vi gjorde rätt.

ETA lägger ner sina vapen

Förra året höll den liberala gruppen i Europaparlamentet ett möte i Bilbao, Baskien. Vi besökte ett kuperat, grönt landskap med fantastisk arkitektur, ett obegripligt språk och en blodig historia. Från diktatorn Francos bombningar av civila (det som illustrerades av Picasso i den oerhört utrycksfulla tavlan Guernica) till de avskyvärda terrordåden utförda av ETA under framför allt 70- och 80-talen. Så sent som 2009 sprängdes återigen bombladdningar.

Men kanske är den blodiga delen av historien nu förbi och Baskien kan få bygga upp sitt rykte som en modern, innovativ region och en verklig del av fredsprojektet EU. ETA deklarerade igår att deras väpnade kamp är för evigt över. Må detta löfte hållas. Låt de baskiska ekarna få bli symboler för en ny epok!

Människans okvävbara frihetslängtan

Mannen bakom förtrycket i Libyen, Muammar Khaddafi, är död. Låt oss nu hoppas att 42 års diktatur kan övergå i försoning, uppbyggnad, demokrati och fred. Men framför allt frihet för det libyska folket.

2011 har i sanning varit ett historiskt år. Det som hänt i Nordafrika är fantastiskt. Men kanske blev vi mer överraskade än vi borde. När slutade vi egentligen tro på alla människors (jo, även muslimers) inneboende frihetslängtan? En läxa till framtiden är att inte underskatta den kraften. Den är universell och allmänmänsklig.

Häromdagen visade SVT en dokumentär som belyste just människans önskan om frihet. Det handlade om tonårspojkar som rymmer från oerhört slutna, förtryckande religiösa sekter i USA. De tar steget ut i något helt okänt och tvingas därmed bryta all kontakt med sin familj. Ändå väljer varje år många ungdomar att ta det modiga klivet. Trots att de varit totalt isolerade från omvärlden hela sina liv längtar de alltså till den frihet de knappt vet något om, och är beredda till stora uppoffringar för att nå dit. Det är tankeväckande.

Inga jämförelser i övrigt, men visst har vi mycket att lära av dessa olika exempel på frihetstörst! Mitt eget politiska intresse väcktes just av kampen för frihet och rättvisa i Sydafrika. Dessutom i en tid när det totalitära Sovjet höll grannregionen i ett järngrepp. Sedan dess har vi börjat ta friheten för given i Europa och västvärlden.

Liberalismen är den ideologi som i vått och torrt står upp för de frihetliga värderingarna. Människan behöver religionsfrihet, yttrandefrihet, jämlikhet. Demokrati är det enda statsskick som är förenligt med mänsklig värdighet! Men även inom Europa lever människor fortfarande i olika typer av ofrihet.

Friheten måste alltid fortsätta värnas. En liberal röst behövs alltjämt i politiken.

torsdag 20 oktober 2011

Seminarium i Karlstad om EU:s framtida utmaningar och prioriteringar

Några foton från vårt seminarium om EU:s framtida utmaningar och prioriteringar i fredags, i samband med FP:s landsmöte i Karlstad.



Det var mycket glädjande att det blev en fullsatt sal, trots att seminariet hölls en vardag och samtidigt som FP:s utskottsförhandlingar!



Rolf Gustavsson ledde diskussionerna.







Hela panelen samlad. Från vänster: Marit Paulsen, Cecilia Wikström, Rolf Gustavsson och jag, Olle Schmidt.

Khaddafi är död

Om nyheterna om Khaddafis död stämmer har världen en diktator mindre. Men det är mycket synd att han blev skjuten till döds istället för förd inför rätta. Det hade varit bättre om rättvisan hunnit ifatt honom i Haag - särskilt för det libyska folket som skulle fått ställa honom till svars för allt det han gjort.

måndag 17 oktober 2011

Liberal röst i utrikespolitiken behövs för frihet och demokrati

Birgitta Ohlsson gjorde under FPs landsmötes sista pass ett uttalande som jag ställer mig helt bakom, om Dawit Isaaks fall. Här kan du läsa talet i sin helhet:

"Folk­par­ti­ets landsmöte 2011 har myc­ket tyd­ligt visat att par­tiet står sta­digt för­ank­rat vid sina libe­rala röt­ter. De fri­het­liga vär­dena, demo­krati och mänsk­liga rät­tig­he­ter, har varit i fokus genom hela mötet. Vår vär­de­grund är glasklar.

Där­för kan vi inte avsluta landsmö­tet idag utan att nämna Dawit Isaak. Han har i år varit fri­hets­be­rö­vad i ett decen­nium. Till­sam­mans med tjugo andra fängs­la­des han i sep­tem­ber 2001 efter ett upp­rop för demo­krati i Eri­trea. Tio år i fång­en­skap – i strid mot allt vad rätts­stat, mänsk­liga rät­tig­he­ter och demo­krati heter.

För Dawit Isaaks fri­het måste den libe­rala rös­ten höras mer i svensk utri­kes­po­li­tik. Vi måste öka insat­serna utan­för Sve­ri­ges grän­ser, genom att bland annat:
1. EU bör belägga pre­si­dent Afewerki och hans när­maste krets med inre­se­för­bud. Frys deras till­gångar och utfärda rik­tade sank­tio­ner mot dem.

2. Vi bör sna­rast skicka en högni­vå­de­le­ga­tion till Eri­trea för att kräva att få möta Dawit Isaak till­sam­mans med ett läkarteam.

3. Allt bistånd som ris­ke­rar gynna Eri­treas rege­ring måste stry­pas. Enbart huma­ni­tärt bistånd som direkt hjäl­per det eri­tre­anska fol­ket ska ges.

4. Afri­kanska Uni­o­nen, vår grann­re­gion, måste mobi­li­se­ras som en alli­e­rad. Eri­trea har kun­nat vifta bort euro­pe­isk inbland­ning i det de kal­lar ”interna ange­lä­gen­he­ter”. De kan inte lika enkelt vifta undan sina afri­kanska kollegor.

5. Svenska repre­sen­tan­ter på högsta nivå bör följa upp den Habeas-Corpus-inlaga som skic­kats till högsta dom­sto­len i Asmara om Dawit Isaaks fall.

Fri­he­ten måste segra. Fri­het åt Dawit Isaak!"


Heja Birgitta Ohlsson!

lördag 15 oktober 2011

Sverige bör delta i EU:s räddningsfond

- Vi kan visa vår vilja att ställa upp svåra tider och erbjuda oss att vara med och ge vårt ekonomiska stöd i den så kallade ekonomiska räddningsfonden, Efsf. Inte hjälpa fuskarna utan de ansvarsfulla, sa jag i Landsmötesdebatten om EU.

Nedan kan du läsa hela mitt tal.

Varje vecka påminns jag om det svenska utanförskapet i EU i EU-parlamentet. I stort och smått!

I Folkpartiet har vi sedan länge påpekat faran i att stå utanför euron. Detta ger oss mindre inflytande. Vi är utanför de viktiga beslutsrummen. Och värre blir det!

Vill Sverige tillhöra EU:s inre kärna, måste vi också dela den gemensamma valutan.

Att detta inte kan ske i brådrasket är vi alla väl medvetna om. Men när EU kommer ur den svåra krisen med ett nytt tuffare regelverk - som det vi har i Sverige sedan 90-talet - då ska vi givetvis också vara fullvärdiga EU-medlemmar.

Redan idag kan Sverige gå med i den så kallade Euro-plus-pakten och lämna de fyras dystra EU-negativa gäng: Tjeckien, Ungern och Storbritannien.

Vi kan också visa vår vilja att ställa upp svåra tider och erbjuda oss att vara med och ge vårt ekonomiska stöd i den så kallade ekonomiska rädddningsfonden, Efsf. Inte hjälpa fuskarna utan de ansvarsfulla.

Kan Estland, ett land med betydligt sämre ekonomi än Sverige, ställa upp och bidra så borde också kunna ställa upp och visa vår solidaritet.

Brakar euron ihop, så når det braket oss.

Krisen är så omfattande att vi bör vi minnas Europas hemska historia.

Vad är det som säger att just generationerna efter andra världskriget i Europa har vaccinerats mot fascism, nazism och nationalism.

EU-tanken måste fortsatt aktivt bevaras. Vi får aldrig glömma det.

Liberala vänner, en sak k an jag lova er. Jag kommer att fortsätta att kämpa för euron under HELA min livstid. Må vara att socialdemokraternas Waidelich förmodligen överlever mig. Men en sak är säker - euron överlever Waidelich.



Fakta: Europeiska räddningsfonden

Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) är en finansiell mekanism som syftar till att bevara den finansiella stabiliteten i euroområdet. Den upprättades genom ett avtal som antogs den 7 juni 2010 efter en överenskommelse mellan euroområdets finansministrar den 9 maj 2010.e viktigaste beslutsrummen Faciliteten, som upprättades för en period av tre år, tillåter utlåning av 440 miljarder euro till euroländer som inte längre kan låna från marknaden eller på annat sätt är utsatta för mycket stränga omständigheter. EFSF finansieras genom garantier som ges av euroområdets stater i proportion till deras kapitalandelar i Europeiska centralbanken. För varje enskild utlåning fastställs de exakta andelarna som varje euroland bidrar med. De medlemsstater som beviljas lån genom EFSF måste betala tillbaka pengarna med ränta. EFSF kommer att utökas från 440 miljarder euro till knappt 780 miljarder euro.

fredag 14 oktober 2011

Vart är Europa på väg?

Tillsammans med mina kollegor Cecilia Wikström och Marit Paulsen organiserade jag idag ett seminarium om EU-politik i anslutning till Folkpartiets landsmöte i Karlstad. ALDE - den liberala gruppen i Europaparlamentet - sponsrade evenemanget.

Vi samtalade om Europas stora och svåra utmaningar idag - med finanskris, nationalism och ett EU som drar åt flera olika håll. Sverige, som står utanför det oerhört centrala eurosamarbetet blir alltmer politiskt marginaliserat. Det är mycket synd. Som min kollega Cecilia Wikström sa - ensam är inte stark!

Sverige borde gå med i europluspakten, och Sverige borde kunna gå med som medlem i räddningsfonden, EFSF. Då skulle vi kanske i alla fall få stå med och lyssna i dörren till rummet där besluten fattas.

torsdag 13 oktober 2011

Dawit Isaak tilldelas The Golden Pen of Freedom

Idag gläds vi med Dawit Isaak som har tilldelats priset Golden Pen of Freedom!

Det är den 50:e gången i ordningen som priset delas ut av organisationen World Association of Newspapers and News Publishers. Denna utnämning ger förhoppningsvis Dawit Isaaks fall än mer uppmärksamhet - och hjälper till att sätta press på den eritrianska regeringen.

Free Dawit Isaak!

Olle i plenum

Idag, 13 oktober 2011, har Olle Schmidt haft en produktiv dag i plenum. Nedan finner ni hans inlägg om Obamas jobbpaket, ny momspolitik för EU och mer pengar till Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.











Gilad Shalit - fri i fångutväxling?

I Europaparlamentet visar man denna vecka en utställning med bilder av israeliska konstnärer, inspirerade av en text som den israeliske soldaten Gilad Shalit skrev som ung skolpojke.

Gilad Shalit växte upp och blev som värnpliktig soldat tillfångatagen av en militant palestinsk grupp 2006. Då var han 19 år gammal. Han har sedan dess hållts isolerad, inte ens röda korset har fått möta honom.

Igår kom nyheten om att man enats om en fångutväxling. Shalit ska släppas fri, liksom ett stort antal palestinska fångar som överlämnas i utbyte mot honom.

Jag hoppas detta visar på att Israel är villigt att söka en fredlig lösning. Nu måste även Hamas visa god vilja genom att erkänna Israels rätt till fredlig samexistens.

Även i Burma friges för övrigt människor i dagarna.

fredag 7 oktober 2011

Workshop om små företags villkor

Under dagen stod jag som värd för en workshop inriktad på hur myndigheter genom stöd på lokal och regional nivå kan få små och medelstora företag att blomstra. Tre viktiga ledord under diskussionerna var kommunikation, information och attityd. Därför är det viktigt att det finns en bra dialog mellan företagen och myndigheterna, där man är beredda att lyssna på varandra och komma med förslag på förbättringar.



I panelen från vänster till höger: Slawomir Debczynski, Tomasz Kayser, Pascal Cools, jag, Marion Jammet, Susan Hayes och Sandor Erdo.

Mer om fiskeavtalet med Marocko

Kollegan Carl Haglund, europaparlamentariker från Svenska Folkpartiet i Finland, jobbar mycket hårt med det kontroversiella fiskeavtalet mellan EU och Marocko. Det finns stora problem med avtalet, framför allt att Marocko fortfarande inte kunnat visa att avtalet gynnar västsaharierna - fiskeavtalet tolkas nämligen som att gälla även fiskevattnen utanför det ockuperade Västsahara. Dessutom finns stora problem vad gäller fiskets hållbarhet.

Nyligen röstade Europaparlamentet mot ett initiativ om att låta EU-domstolen pröva avtalet - de svenska parlamentarikerna röstade för, det vore bra att få saken prövad - men det finns ännu möjlighet att detta initiativ blir verklighet.

Här finner du några tidigare artiklar om Västsahara och fiskeavtalet.

torsdag 6 oktober 2011

Habeas Corpus-inlaga till Parlamentets talman

Den 6e oktober träffade jag Europaparlamentets talman Jerzy Buzeks närmaste man i utrikesfrågor, Alexander Stutzmann. Jag lämnade över den Habeas Corpus-inlaga som förberetts av juristerna Percy Bratt, Jesús Alcala och Prisca Orsonneau och som lämnats till eritreanska Högsta Domstolen om Dawit Isaaks fall.

Jerzy Buzek lät hälsa genom sina medarbetare att han avser kräva att rådet och EU-ambassaden i Eritrea agerar om inlagan, så vi åtminstonde kan få bekräftelse av domstolen att de tagit emot begäran samt svar på vad de avser göra med den.

Arrogans och osanningar svar på frågor om Dawit Isaak

I dagarna två har vi i Bryssel haft möten i den gemensamma parlamentariska församlingen för EU- och AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsöarna). Jag hade möjlighet att direkt fråga representanten från Eritrea om förhållandena för samvetsfångarna i Eritrea, bland annat Dawit Isaak.

Tio år i fängelse utan rättegång för Isaak och de övriga fångarna för att ha utövat sina grundläggande demokratiska rättigheter påverkade på intet sätt budbäraren från diktaturens Eritrea. Han gav som vanligt ett allmänt hållet, tämligen arrogant, svar, som till stora stycken dessutom var osant.

Jag påpekande detta med viss ilska, varvid jag bryskt blev tillrättavisad av kollegan Azzarid från Mali som ansåg att jag minsann skulle respektera det svar jag fick.

Min upprördhet avtog inte, varför jag uttryckte min djupa besvikelse över hur några av mina afrikanska kolleger gång på gång ignorerar grundläggande mänskliga rättigheter. Jag tror trots allt att en ändring är på gång, men det går i vissa fall fortfarande oroande långsamt.

Överslätande diplomati är inte mina bästa gren!

För övrigt lämnade jag idag till parlamentets talman Jerzy Buzek den Habeas Corpus-framställan som skickades till högsta domstolen i Eritrea den 4e juni, skriven bland annat av de svenska juristerna Perzy Bratt och Jesús Alcala. Buzeks närmaste man, Alexandre Stutzmann lovade att Jerzy Buzek kommer att försöka överlämna petitionen själv till högsta myndigheterna i Eritrea, samt att samtidigt kontakta Catherine Ashton om att låta EU-ambassadören i Asmara leverera petitionen personligen till högsta domstolen för att få bekräftelse på att den tagits emot.

Det blir mycket intressant att fortsätta följa denna utveckling!

En glädjens dag för svensk litteratur

I söndags låg jag inklämd i en bullrade CT-scanner, inte en särskilt angenäm upplevelse. För att få ro och mildra känslan av inkapsling hade jag tagit med mig en CD-skiva där Tomas Tranströmer själv läste ur sin rika produktion. Hans milda stämma gav mig ro och lugnade en orolig själ.

Så glad jag blev när jag idag i Bryssel nåddes av Svenska Akademiens beslut.

En enastående författare som med alla måttstockar förtjänar Nobelspriset.

tisdag 4 oktober 2011

Integriteten får inte offras!

Varje gång du bokar en resa samlas en mängd uppgifter om dig in. Flygbolagen sparar dina uppgifter för sina kommersiella syften, men alla dessa data kan också komma till nytta också för andra aktörer. Många länder har därför börjat kräva ut flygbolagens register, för att använda i jakten på brottslingar och terrorister.

Det är dock inte okomplicerat att låta stater bygga upp enorma register med information som konsumenter och passagerare lämnar ut. Förutom de stora kostnaderna för detta - som naturligtvis till slut hamnar på biljettpriset och skattsedeln - är integritetsfrågan oerhört viktig och central.

EU behöver ett gemensamt system för flygpassagerardata. Vi kan inte låta staterna bygga var sitt system helt utan kontroll. Och det gemensamma systemet måste vara säkert, liberalt och integritetsfokuserat.

Läs gärna hela Olles artikel i UNT, genom att klicka här.

Höga kapitalkrav på banker nödvändigt

Höga kapitalkrav är nödvändigt för att bankerna ska kunna klara en ny finanskrasch.

Under Ekonomiutskottets debatt om nya kapitalkrav för bankerna, implementeringen av Basel 3-regelverket, så sa jag att länder ska kunna ha högre kapitalkrav på bankerna om det behövs för att behålla den finansiella stabiliteten.

Finanskrisen visade att de större bankerna inte hade tillräckligtt med kapital och att kapitalet de hade var av svag kvalitet och inte kunde täcka deras kreditförluster.

Det är staten - i förlängningen skattebetalarna - som får rädda kraschande banker. Banksektorn är större i Sverige än i andra länder och därför är det större risker vid en finanskris att staten får stötta bankerna med kapital. Därför bör kapitalkraven vara minimikrav. Ett land ska kunna gå före andra länder och kunna ha högre, strängare, kapitalkrav än andra länder.