Imorgon lämnar jag ett kallt Malmö för varmare breddgrader - jag deltar i en delegationsresa till Guinea och Togo i Västafrika. Det blir en serie högintressanta möten om demokrati, utveckling och mänskliga rättigheter.
I Togo möts parlamentariker från EU och AVS-länderna. EU-AVS-samarbetet kretsar bland annat om de ekonomiska partnerskapsavtalen och EU:s utvecklingsbistånd via europeiska utvecklingsfonden EDF.
Häromveckan läste jag med intresse en debattartikel om EU:s råvarustrategi. Skribenterna oroade sig över att EU:s råvaruhandel står i strid med fattigdomsbekämpningen. Problemet de lyfte är bl.a. att EU är för begränsning av exportskatter.
Idag i GP kan ni läsa mitt svar på detta.
Jag menar att exportrestriktioner snarare är en del av det hinder som låser fast många afrikanska länder i ekonomisk sårbarhet. Det vore mer långsiktigt att gå igenom skattereformer som ger starkare ekonomi, öppnare marknad och hållbarhet på sikt!
Dessutom måste vi se den större bilden. De största hindren för att gruvindustrins pengar kommer lokalbefolkningarna till godo idag är odemokratiskt styre, bedrägeri, korruption och väpnade konflikter. Där gör EU mycket för att stödja de afrikanska länderna i sin utveckling mot stabilitet och sunt demokratiskt styre.
Jag menar inte att allt i EU:s handelspolitik är guld och gröna skogar. Men den kan inte heller per definition avfärdas som dålig. Frågan är mer komplex än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar