onsdag 29 februari 2012

Hjulen snurrar tack vare Europas entreprenörer

För ett tag sedan uppmärksammade jag att i år firar vi tjugo år med Europas gemensamma inre marknad. Den inre marknaden är inte bara en framgång för Europas konsumenter, utan även för EU:s alla entreprenörer och företagare. En gemensam marknad innebär att man får en potentiell målgrupp på 500 miljoner människor istället för enbart det egna landets fåtal miljoner!

Idag lanserar några kolleger ur den liberala gruppen i Europaparlamentet - och jag - en kampanj för att främja just Europas småföretagare. Vi vill uppnå tre saker:
1) förenkling av regler och minskat regelkrångel,
2) enklare tillgång till finansiering,
3) förenkla för fler att etablera sig på en större marknad.

Varför är företagarna så viktiga? Jo - för att det är främst tack vare dem som jobb skapas, service tillhandahålls, nya innovationer tas fram och Europa byggs bärkraftigt.

Företagaranda + Europas inre marknad = grunden för vår framtid!



tisdag 28 februari 2012

Balkan blir del av EU?

Idag möts ministerrådet för att bestämma om man ska öppna medlemskapsförhandlingar med Serbien. I fredags enades Serbien och Kosovo äntligen om ett samarbetsavtal för bland annat gränskontroller, och därmed har ett av hindren för serbisk EU-kandidatur tagits bort. Den dåliga grannsämjan mellan serber och kosovoalbaner måste övervinnas innan Serbien kan släppas in i EU-värmen.

Att ge Serbien status som kandidatland innebär bara att man öppnar förhandlingar med dem. Mycket kvarstår sedan för dem att göra innan de kan kvala in som fullvärdiga medlemmar. Antagligen kommer det att dröja många år innan den serbiska flaggan vajar bland de andra här i Bryssel, även om rådet idag skulle besluta att öppna en förhandlingsprocess.

EU-medlemskap för Balkanländerna betyder mycket för stabilitet, nya grannskapsrelationer och för att börja lämna en infekterad historia bakom sig. Minnet av kriget är ännu färskt. Därför är det mycket viktigt att vi gör vad vi kan för att välkomna Serbien, Bosnien och övriga länder från det tidigare Jugoslavien in i den europeiska gemenskapen.

Självklart måste de dock först klara av alla medlemskapskriterier. Respekt för minoriteters rättigheter, kamp mot korruption och en ärlig uppgörelse med det förflutna är några teman Serbien kan räkna med att få många frågor kring de kommande åren.

Slovenien är redan medlem och Kroatien står näst på tur att komma in. Montenegro har fått kandidatstatus. Utvecklingen i vårt sydöstra grannskap är något att följa nära de närmsta åren!

måndag 27 februari 2012

Bilder från Lusaka

Vi besökte Zambias parlament, the national assembly, där bland andra FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon talade.







Intressanta möten med bland annat UNAIDs och experter på HIV/AIDS-epidemin som drabbat Zambia oerhört hårt. Informationskampanjer, konomfrämjande och - kontroversiellt i vår pågående svenska debatt - manlig omskärelse är några av verktygen som används.



Vi besökte också ett av sjukhusen i Lusaka - en helt annan verklighet jämfört med det ytterst enkla sjukhus jag besökte i Conakry i november.





Slutligen: denna man lärde jag känna och numera ingår även en Folkpartiet-pin i hans samling av medaljer!







Reding fortsätter ducka i khat-frågan

I samband med att Nederländerna i början av året tog ett första steg mot kriminalisering av drogen khat, skrev jag ännu en fråga till EU-kommissionär Viviane Reding. Jag underströk att även om narkotikapolitiken ligger på medlemsstatsnivå har ju EU ändå ett gemensamt program mot droger, med ganska ambitiösa målsättningar.

Vore det alltså inte i EU:s intresse - och i linje med kommissionens ambitioner för det narkotikapolitiska området - att aktivt arbeta för att påverka även Storbritannien att ändra landets lagstiftning när det gäller khat?

I dagarna kom kommissionärens svar, tyvärr med en ambitionsnivå på absolut noll. Reding lutar sig återigen på subsidiaritetsprincipen och säger att EU-kommissionen ämnar inte göra överhuvud taget någonting i samband med Storbritanniens pågående khat-översyn.

Varför man ändå bemödar sig om att ha en gemensam europeisk vision för narkotikabekämpningen kan man fråga sig.

fredag 24 februari 2012

Slut i Lusaka - media och Zimbabwe men också Ban Ki-Moon och Kopparkulorna

Media och Jordbruk

Den sista dagen i Zambia handlade om pressfrihet och mediasituationen i södra Afrika. En intressant kartläggning presenterades om hur situationen i stort förbättrats, även om problem självklart finns - för övrigt precis som i Europa. Själv tog jag upp de sociala mediernas roll vid den arabiska våren och ville också höra mer om den nya informationslagstiftningen i Sydafrika, som ju är så kritiserad. Uttalanden har gått så långt som att tala om en återgång till tiden före 1994. Pressen stryps av regeringen.

Denna bild höll inte Levison Kabwato från Namibia med om. Oron finns där men skall inte överdrivas.

Men han delade min uppfattning om de sociala mediernas viktiga roll i ett öppet, demokratiskt samhälle. Flera kolleger ifrågasatte den allmänt välvilliga attityden gentemot de nya medierna, flera menade att det förekom mycket skräp och många osanningar på nätet som snarare försvagade demokratins ställning.

Vi diskuterade också jordbruksfrågor, varvid framkom att Zambia numera har ett överskott vad gäller produktion av mat och faktiskt exporterar livsmedel till grannländerna.

Zimbabwe

Den sista punkten på ACP-EU:s regionala möte i Lusaka hade jag initierat, eftersom jag ville höra mer om hur situationen är i grannlandet Zimbabwe.

Fortfarande håller den nya grundlagen på att skrivas. Arbetet skulle ha avslutats i höstas, men endast fem kapitel är klara, 21 kapitel återstår. President Mugabe försöker få val till stånd tidigare än planerat för att som någon uttryckte det: för att kunna dö i ämbetet! Nu verkar detta inte kunna ske, eftersom en ny grundlag skall vara på plats dessförinnan och en folkomröstning om grundlagen därefter genomföras.

Det är detta som statueras i avtalet Global Political Agreement efter de våldsamma valen 2008.

Det verkar som framsteg sker. Zambias nyvalde president Sata har visat sig vara villig att ta på sig en större roll för att få slut på den för regionen så osäkra situationen.

Vi i ACP-EU, vår foersamling, är också nu beredda att sända en delegation till Zimbabwe för att undersöka förhållandena och se om EU:s sanktioner kan lyftas.

Lättnader i sanktionsprogrammet skedde för en vecka sedan, något som jag känner stor tveksamhet inför. Meningarna var också delade under mötet om detta var rätt eller inte.

Ban Ki-Moon Dag Hammarskjöld

Dagen avslutades med ett besök på Zambias Parlament, som dagen till ära gästades av FN:s generalsekreterare, Ban Ki-Moon. Han höll ett välformulerat anförande där han både hyllade Zambias landslag för segern i Afrikanska Mästerskapet och påminde om att hans företrädare, Dag Hammarskjöld, dog i flygkrasch i Ndola (nuvarande Zambia) i september 1961.

Kopparkulorna

Slutligen: på vårt hotell har Kopparkulorna bott, fotbollshjältarna. Jag fick möjlighet att gratulera den hyllade tränaren, fransmannen, Herve Renard. Och på gatan införskaffa en fotbollströja.

En intressant och givande vecka går mot sitt slut.

Nu väntar Malmö och FP:s årsmöte på söndag.

torsdag 23 februari 2012

Om HIV, ACTA och tillgång till läkemedel

Andra dagen i Lusaka handlar om skolutbildning och om HIV/Aids.

Dr Sheila Tlou, regional direktör för UNAIDS i östra och södra Afrika, gav dystra siffror om situationen i SADC-området. År 2010 infekterades 2,7 miljoner människor totalt i världen. 1,2 miljoner av dem finns i östra och södra Afrika och den södra delen är särskilt hårt drabbad.

En intressant synpunkt som Dr Tlou framförde var att avkriminalisering av homosexualitet skulle vara till hjälp för att hindra utbredningen av HIV/Aids. Men religioner och ålderdomliga föreställningar gör HIV-preventionen svårare.

Jag frågade om hur Dr Tlou såg på ACTA, vars befarade konsekvenser hon verkade omedveten om. Istället svarde David Martin (s&d) som också deltar i mötet, och som är rapportör för ACTA i Europaparlamentet. Han tonade ner oron men var inte heller helt övertygad om att striktare gränskontroller inte skulle kunna försvåra Afrikas möjlighet att få tillgång till generiska läkemedel.

onsdag 22 februari 2012

Om politiskt ansvar i Lusaka

Befinner mig just nu i Lusaka, Zambia, för ett regionalt möte i den gemensamma parlamentariska församlingen för EU- och AVS-länderna*. Dagens diskussioner har bland annat rört mineraler och korruption samt frihandelsavtalen mellan EU och AVS-länderna (EPAs).

Mitt inlägg i debatten handlade om att vi politiker måste kunna agera snabbt och handfast. Jag underströk att också Europaparlamentet har haft sina problem när det gäller detta. Den zambiske ministern var bra och informerade konkret om Zambias åtgärder för att komma till rätta med korruptionen. En undersökning i Zambia visar att de flesta av de tillfrågade anser att deras parlamentariker är kontinentens mest korrupta, en häpnandsväckande uppgift som naturligtvis vållade livlig debatt under mötet.

Vad gäller EPAs, som förhandlats sedan 2004, frågade jag om de afrikanska politikerna anser att de har en del i ansvaret för att vi aldrig kommer någon vart i förhandlingarna. Att vi inom EU har ett stort ansvar framhöll jag, men från den afrikanska sidan var det helt tyst. Inget ansvar verkade representanterna från de regionala organisationerna vara villiga att ta. Dystert, tycker jag. Afrika behöver ju handel och andra ekonomiska inkomster istället för ett evigt bistånd.


*AVS-länderna innebär 79 av jordens fattigaste länder i Afrika, Västindien och Stillahavsöarna, som signerat det så kallade Cotonou-avtalet om samarbete med EU.

måndag 20 februari 2012

Mot Lusaka

Den här veckan bär det av mot Lusaka, Zambias huvudstad. Där hålls ett regionalt möte i den gemensamma parlamentariska församlingen för EU- och AVS-länderna.

På agendan står bland annat lägesrapporter om det regionala frihandelsavtalet (EPA) mellan södra Afrika och EU, kampen mot korruptionen samt HIV-problematiken och matsäkerhet. Mer informellt blir det tillfällen till fortsatt nätverkande för att mobilisera de afrikanska kollegerna i kampen för Dawit Isaak.

EU:s outnyttjade resurs

I förra veckan gick Fredrik Reinfeldt, tillsammans med många europeiska regeringschefer, ut med ett viktigt och tydligt budskap: Europa kan aldrig bli starkt och verkligt konkurrenskraftigt om kvinnor fortsatt hålls utanför ledande poster.

Det är mycket bra att Europas ledare tar sådan tydlig ställning. Nu har de dessutom en praktisk möjlighet att visa att de i handling menar vad de säger – genom ett konkret initiativ i frågan om nomineringsprocesserna till Europeiska Centralbanken (ECB).

ECB är en av världens viktigaste och mäktigaste centralbanker. Den har i uppdrag att ansvara för penningpolitiken i de medlemsstater som bildar euroområdet.

I vår är det dags för en ny ledamot att utses till ECB:s direktion som ansvarar för centralbankens löpande arbete. EU:s finansministrar har endast nominerat män till posten – igen. Det finns i dag inte en enda kvinna i direktionen, som består av sex män, eller i ECB-rådet, som utgörs av 23 män.

Jag och min kollega Bonnie Bernström, ordförande för Liberala Kvinnor, ifrågasätter om den könssegregerade ledningen är den mest lämpliga för ett sådant mäktigt organ som ECB. Centralbanken fattar oerhört viktiga beslut som berör en halv miljard medborgare i EU, som till hälften består av kvinnor. Det är ett underbetyg för demokratin och jämställdheten att EU:s medlemsstater inte klarar av att nominera en kandidatlista som mer rättvist speglar EU:s befolkning.

Läs gärna hela vår artikel i UNT på ämnet.

onsdag 15 februari 2012

Vi behöver ett europeiskt FBI!

Vi är många som oroas över situationen i Malmö. Åtta dödsskjutningar, mordförsök, grova rån och våldsamma attacker på våra demokratiska institutioner. Organiserad brottslighet är som en parasit i vårt samhälle. Det handlar om väl utbyggda strukturer och nätverk. Dödsskjutningar är en del av dessa strukturer, men de är ett instrument och inte gängens huvudsakliga sysselsättning. För att stoppa våldsvågen måste vi därför se den organiserade brottsligheten i sitt större perspektiv. Det räcker inte att enbart tala om vapenlagstiftningen. För att sätta stopp för denna, minst sagt, oroande utveckling måste vi tänka både globalt och lokalt.

Vi måste inse att detta är inte bara ett svenskt problem. De kriminella nätverken låter sig inte stoppas av gränserna, de är i stället mycket duktiga på att utnyttja den europeiska inre marknaden. Så länge brottsbekämpningen är nationell men brottsligheten internationell är det gängen som ligger steget före.

Gränsöverskridande brottslighet måste bemötas med gränsöverskridande samarbete och gemensamma åtgärder för att strypa såväl tillgång som efterfrågan på illegala varor och tjänster. Europa behöver vassare polissamarbete. Vi behöver en europeisk motsvarighet till amerikanska FBI, som kan jobba effektivt och snabbt mot de grövsta formerna av internationell, organiserad brottslighet.

Ensam är inte stark och Sverige kan ensamt inte sätta stopp för de kriminella gängens verksamhet, ens innanför våra egna gränser. Men med europeisk samverkan kan vi mer effektivt och framgångsrikt slå tillbaka mot de kriminella nätverken.

Läs gärna hela min artikel i KvP den 15 februari 2012.

tisdag 14 februari 2012

Låt UK ta del av svenska khat-erfarenheten!

De som följer min blogg och nyhetsbrev vet förstås att jag engagerat mig i kampen mot drogen khat, en växt med amfetaminliknande egenskaper. Missbruket av khat ökar tyvärr, vilket i sin tur bidrar till ökade klyftor och ökat utanförskap.

Vilket är särskilt synd eftersom denna droghandel är av ett sådant slag att den faktiskt borde gå att stoppa. Khat har vissa mycket speciella egenskaper som gör att vi borde kunna strypa inflödet av den, om vi bara kunde fördjupa samarbetet inom EU i denna fråga.

Den senare tiden har vi fått en del goda nyheter. Nederländernas justitieminister Ivo Opstelten, som jag uppvaktat i khat-frågan, meddelade tidigt i år att Nederländerna nu går mot att kriminalisera drogen. Därmed skulle den ena av Europas två inkörsportar stängas.

Jag har därefter tagit kontakt med Storbritanniens minister som jobbar med samma fråga, för att se om även den andra och sista öppna dörren till Europa går att stänga. Idag kom beskedet att de är mycket intresserade av att få del av de svenska erfarenheterna till den utredningsgrupp som just nu gör en översyn över Storbritanniens narkotikalagstiftning. Ett tillfälle jag hoppas inte går ur händerna på ansvariga svenska ministrahttp://www.blogger.com/img/blank.gifr!

Kollegan Johan Pehrson tog under december upp det europeiska samarbetet i kampen mot khat med regeringen, läs frågan och folkhälsoministerns svar på riksdagens hemsida.

Läs min och Johan Pehrsons artikel i ämnet på skånskan.se.

torsdag 9 februari 2012

Skrota förslaget om europeisk Tobinskatt

De senaste dagarna har det i Europaparlamentet och i Bryssel debatteras intensivt om den nya formen av Tobinskatt, FTT, som EU-kommissionen föreslagit.

I 40 år har förslaget om tobinskatt diskuterats och en gång införts - i Sverige på 80-talet. Då med förödande konsekvenser. Resultatet blev att 60 procent aktiehandeln flyttade till London.

Få skatter väcker så mycket känslor som den finansiella transaktionsskatten. Argumentet för och emot skatten är välkända. De som argumenterar för skatten hävdar att den ger egna resurser till EU och kan minska spekulation som banker och fondbolag ägnar sig åt.

Argumenten emot är också välkända. Antalet transaktioner minskar. Enligt Kommissionens egna beräkningar minskar aktie- och obligationshandeln med tio procent och derivathandeln med upp till 70-90 procent. Om den införs i Europa så drabbas pensionssparare och vanliga bankkunder genom att skatten förs över på kunderna. Svenska pensionsbolag får betala skatten på sina stora transaktioner. Det är självklart det får effekter på pensionsspararnas kapital som de förvaltar. Det är pensionsspararna riskerar stå för notan när bankerna och pensionsbolagen i förlängningen låter kunderna betala skatten.

Skatten är ett hot mot europeisk tillväxt. Det är pensionsspararna och företagen som riskerar att stå för notan om skatten införs.

Läs gärna mina artiklar på ämnet under de senaste dagarna. De finns i GP, på Europaportalen.se samt i Kristianstadsbladet.

onsdag 8 februari 2012

Vad är Greklands alternativ?

Det talas naturligtvis mycket om Grekland och deras eventuella konkurs. Olyckskorparna kraxar om utträde ur euron.

Idag diskuterade vi detta i den liberala gruppen i Europaparlamentet. Många tycker att vi ska akta oss för att ta upp debatten - som i gammal folktro där man inte fick säga vargens namn för då skulle han komma på riktigt - men jag tror snarare att vi måste lyfta upp alternativen som finns i ljuset, skärskåda dem mycket noggrant. Det är nämligen inte så enkelt som att en grekisk återgång till Drachman skulle lösa grekernas problem.

Grekiska kollegan Theodoros Skylakakis var mycket rättfram i sin analys: Vi ska vara fullt på det klara med att en övergång från en "hård" valuta med befäst ställning på världsmarknaden till en "mjuk" valuta ingen vet värdet på - samtidigt som Greklands kreditvärdighet och förtroende bland investerare är lika med noll - innebär att Greklands chanser förstörs helt.

Grekland är en önation men inte en isolerad ö, och framtiden för Grekland finns i den europeiska gemenskapen.

tisdag 7 februari 2012

Skrota förslaget om europeisk Tobinskatt!

Idag skriver jag i Göteborgs-Posten tillsammans med min kollega Carl Haglund från Svenska Folkpartiet i Finland om varför förslaget om en europeisk Tobinskatt bör skrotas.

Här kan du läsa artikeln.

Två steg fram, ett steg bak?

Olle Schmidt kommenterar EU-toppmötets beslut om budgetdisciplin för EuroparlTV.


fredag 3 februari 2012

Den inre marknaden - EU:s största framgångssaga?

Den som kan sin europahistoria vet att fröet till EU såddes i Romfördragen 1957. Redan då sattes visionen om de fyra ekonomiska friheterna: fri rörlighet för tjänster, varor, personer och kapital. Tillsammans innebär dessa friheter, enkelt uttryckt, att Europa ville skapa en gemensam, inre marknad där nationella gränser inte skulle få stå i vägen för handel och utveckling.

Inte förrän 1992 förverkligades dock den inre marknaden på allvar när europeiska enhetsakten - Single European Act - trädde i kraft. I klartext: man tog bort en lång rad byråkratiska och rättsliga hinder för fri handel mellan EU-länderna. Dåvarande inre-marknadskommissionären var den tyske liberalen Martin Bangemann.

Den inre marknaden fyller alltså tjugo år i år och det om något är väl värt att fira!

Ett par exempel: Med en gemensam inre marknad kan svenska företag enkelt vända sig till Europas samtliga 500 miljoner invånare istället för till bara de 9 miljoner svenska konsumenterna. EU-kommissionen rapporterar att inre marknaden har gett 2,75 miljoner nya jobb och en tillväxt på 1,85 procent mellan 1992 och 2009. Ökad konkurrens och förenklingar för handel - inte minst för småföretagare - har lett till lägre priser och större valfrihet för konsumenterna. Gemensamma ansträngningar har gett tydligare regler kring miljöskydd, djurskydd och ursprungsmärkningar så att Europas konsumenter ska kunna göra informerade egna val.

Själv är jag ledamot i Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och för konsumentfrågor. Ni kan alltså vara lugna - jag kommer få tillfällen att återkomma till inremarknadsfrågorna många fler gånger under det kommande året.

Verklig valfrihet kräver fler aktörer

Idag skriver jag tillsammans med Anna Starbrink (landstingsråd Stockholms län och ordförande för Folkpartiets sjukvårdsprogramgrupp) om risken att om de riskkapitalägda företagen blir dominerande i välfärden så kan den verkliga valfriheten gå om intet.

Vi behöver ytterligare stärka idéburna aktörers möjligheter att bedriva vård och omsorg. För att säkra en mångfald framöver måste de icke vinstdrivande aktörerna få sådana villkor att de kan fortsätta vara med och bidra – gärna i ännu högre utsträckning än i dag.

Vi i Folkpartiet Liberalerna vill se en verklig mångfald, med både små och stora vårdföretag, kooperativ och ideella verksamheter.

Läs gärna artikeln i sin helhet här.

torsdag 2 februari 2012

Hedra Raoul Wallenberg i Europaparlamentet!

Idag lämnade vi svenska europaparlamentariker in en gemensam begäran till den nye talmannen, om att få ett rum eller en yta i parlamentet uppkallad efter Raoul Wallenberg.

Wallenberg var en av 1900-talets stora européer, välkänd över hela världen. Hans gärning för människors liv och frihet, mot intolerans och antisemitism, är förebildlig och väl värd att uppmärksammas. I år infaller Wallenbergs 100-årsdag, och under året kommer evenemang kopplade till Raoul Wallenberg äga rum från Peking till New York.

Vi svenskar i Europaparlamentet anser att även Bryssel bör ha någon form av minnesmärke över Raoul Wallenberg, och varför inte börja här i vårt eget hus?

Tekniska brister får inte hindra nödvändig bolagsskattereform

Regeringen bör agera för att Sverige ställer sig positiv till en gemensam bolagsskattelagstiftning inom EU. Skattetekniskt krångel får inte vara en ursäkt för att hindra en nödvändig reform som kan skapa tillväxt och jobb.

I dag röstar Europaparlamentet om det årliga skattebetänkandet för 2011, som jag är rapportör och ansvarig för i Europaparlamentet.

Betänkandet fokuserar på de skatteinitiativ som kommissionen tagit under 2011 och på områden där ytterligare initiativ är nödvändiga för att förbättra den inre marknaden, som stärker konkurrenskraften, leder till tillväxt och fler arbetstillfällen i Europa.

För att förverkliga den gemensamma gränsöverskridande inre marknaden inom EU fullt ut krävs regelförenklingar. Hinder för gränsöverskridande verksamhet måste elimineras.

Ett exempel på åtgärd är att de stora svenska exportföretagen ges möjlighet att välja en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB) som nu tas fram inom EU. Istället för 27 skatteregelverk kommer det att bli en EU-gemensam metod för skatteuträkningen, vilket innebär en stor förenkling. Detta är ett bra förslag.

Införandet av en gemensam skattebas skapa ett mer konkurrenskraftigt skattesystem som gagnar gränsöverskridande verksamhet. Det minskar administrativa kostnader och byråkrati, särskilt för små företag som är verksamma i flera EU-länder. Införs en sådan skattebas skulle den inre marknaden bli effektivare, EU-företagens konkurrenskraft förbättras och EU-marknaden bli attraktivare på global nivå jämfört med andra stora marknader, som USA och Kina.

Många företag drabbas idag av dubbla skattekrav från medlemsländerna för samma vinst och de har stora svårigheter att kvitta förluster mot vinster mellan medlemsländerna. Ett införande av en CCCTB löser dessa problem.

Viktigt är att bolagsskattebasen ska vara frivillig för företagen att ansluta sig till. Om den gemensamma skattebasen införs innebär det inte att de nationella skattesystemen överges, utan de kommer att finnas parallellt med existerande system för en lång tid framöver. Men systemet bör vara så attraktivt att företagen väljer att delta i det. Förhoppningsvis blir CCCTB en sådan succé att fler och fler företag ansluter sig. Det är även värdefullt att ha konkurrerande skattesystem och institutionell konkurrens.

Det är också viktigt att understryka att skattesatsen även fortsättningsvis ska bestämmas av de nationella parlamenten. Målet är att stärka systemet för bolagsbeskattning, inte att harmonisera skattesatserna.

CCCTB måste innebära en förenkling genom att endast en deklaration lämnas in för hela koncernen, det vill säga ”en enda kontaktpunkt”. Det leder till minskad administration och underlättar en gemensam skattebehandling och samarbete mellan skattemyndigheter i olika länder.

Jag vill också inrätta ett forum för medlemsstaterna för att lösa tvister utanför domstol.

Finansdepartementets tjänstemän har granskat EU-kommissionens förslag till CCCTB. De anser bland annat att det saknas tekniska detaljer. Att skattelagstiftning är tekniskt krångligt får dock inte vara en ursäkt för att sätta käppar i hjulet för att införa och ge svenska företag möjlighet att också välja att räkna ut sin koncernvinst med gemensamma EU-regler.

I åratal har en gemensam bolagsskattebas inom EU diskuterats. Rädslan hos nationella skattemyndigheter och departement för att förlora skatteintäkter och makt över regeltillämpningen får inte längre stoppa utvecklingen mot undanröjandet hinder för gränsöverskridande verksamhet.

Folkpartiet har tydligt tagit ställning till förmån för införandet av en för företagen frivillig gemensam bolagsskattebas inom EU och har varit drivande i frågan. Nu måste hela regeringen agera för att reformen genomförs och att Sverige ska kunna delta.

onsdag 1 februari 2012

Wade ut ur LI!

Senegals president heter Abdoulaye Wade, och har så gjort sedan 2000. Till namnet är Wades parti liberalt, men i praktiken finns inte mycket av liberal ideologi i partiprogrammet. Partiet är snarare en valmaskin som jobbar för Abdoulaye Wades personliga kampanjer.

Wades presidentskap har kantats av såväl korruptionsanklagelser som allvarliga nedslag mot press- och yttrandefriheten. I dagarna fylls Dakars gator av människor som protesterar mot hans kandidatur till det kommande presidentvalet, vilket äger rum den 26e februari. Så sent som idag kom otäcka nyheter om två döda i dessa demonstrationer.

Den 85-årige Wade har redan suttit två mandatperioder som president, vilket är max-gränsen enligt konstitutionen. Högsta domstolen har dock bedömt att denna regel inte gäller Wade eftersom hans första mandatperiod påbörjades innan regeln infördes.

Wade bör stiga åt sidan. För långa maktinnehav är sällan nyttigt, och att tänja på reglerna är inget en president bör ägna sig åt. Dessutom bör Liberala Internationalen utesluta Wades parti ur den liberala familjen, såvitt man inte kan se tydliga förändringar i attityden.

Detta tog även min liberale kollega Louis Michel, tidigare biståndskommissionären, upp på dagens gruppmöte för partigruppen ALDE här i parlamentet. Vi kommer följa upp hans inlägg med att försöka få till stånd ett uttalande om frågan i den liberala gruppens namn.

Nominera kvinnor till ECB:s styrelse!

I vår utses en ny ledamot till ECB:s direktion, som ansvarar för ECB:s löpande arbete. Idag skickar jag ett brev till EU:s 27 finansministrar där jag uppmanar dessa att agera för att vidta åtgärder för att även nominera kvinnliga kandidater.

EU-ländernas nomineringar till några av de viktigaste och mest inflytelserika EU-institutionerna resulterar ofta i en skrämmande ensidig kandidatlista. Ett uppenbart exempel är ECB. Detta är nedslående och jag blir besviken varje gång som det inte förs fram en enda kvinna som kandidater.

Jag tvivlar inte det minsta på kandidaternas kompetens, men kan inte låta bli att undra om det finns ett systemfel i processen som hindrar nominering av kvinnor.

Europeiska centralbanken utmärker sig genom att vara helt mansdominerad. Det finns inte en enda kvinna i direktionen (sex män), i ECB-rådet (23 män) eller i det allmänna rådet (29 män).

Detta är helt oacceptabelt. ECB fattar viktiga beslut som berör alla medborgare i Europa. Idag har jag därför skickat ett brev tillsammans med Sharon Bowles, ordförande för Europaparlamentets ekonomiutskott och Sylvie Goulard, gruppledare för vår partigrupp ALDE i utskottet, till samtliga finansministrar i Europa och uppmärksammat dem på detta problem.

I Sverige använder vi ofta metoden att nominera två personer till en tjänst eller ett styrelseuppdrag, vilket ökat andelen kvinnlig representation. Det tycker jag är en bra metod och den skulle kunna användas även för ECB. Eftersom Sverige står utanför eurosamarbetet är vårt inflytande begränsat, men jag uppmanar ändå Anders Borg i sina kontakter med sina kolleger att verka för att de se över sina nomineringsprocesser för att ge möjlighet till en mer representativ centralbank.

Fakta: Beslutsprocess ny styrelseledamot ECB:s styrelse
Det är Europas finansministrar i Ekofin - rådet för ekonomiska och finansiella frågor - som nominerar ledamot till Direktionen, som ska ha konsulterat parlamentet och ECB-rådet. Det är stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet som utser ledamöter.

Brevet till Anders Borg

Brevet till EU:s finansministrar.