Dagens omröstning vad gäller synen på jämställdhet i EU blev en komplicerad historia. Tyvärr var det inte bara omröstningsförfarandet som var krångligt, utan sittande talmannen gjorde också ett misstag så att vi som inte vill se lagstadgat kvotering inte fick chansen att uttrycka detta i en omröstning med namnupprop (dvs där man efteråt kan se exakt vem som röstat hur). Omröstningen slutade i alla fall med att parlamentet godtog en skrivning om just kvoter.
Jag vill understryka igen att jag inte stödjer lagstadgade kvoteringskrav på det privata näringslivet och bolagsstyrelser. Däremot kunde jag trots allt inte rösta nej till rapporten i sin helhet eftersom den innehåller många mycket viktiga aspekter, inte minst vikten av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, HBTQ-rättigheter och flera andra jämställdhetsfrågor som vi i Sverige redan har kommit långt i men som även övriga Europa borde ta tag i.
Resolutionstexten som rör jämställdhet inom bl.a. EU:s egna institutioner och inom politiska partier hade betydligt vagare skrivningar - den handlar om uppmaningar och rekommendationer. Även om ordet kvotering förekommer i denna text har den alltså inte alls samma laddning eller värde och jag röstade för den slutliga resolutionen. Däremot röstade jag mot klåfingriga förslag om kvotering i kommissionsrekryteringar När det gäller rekryteringar till toppositioner måste merit gå före kön.
Inom FP införde vi redan på 70-talet ett mål på minst 40 procent män/kvinnor för alla ledande positioner. På den tiden ansågs detta tämligen radikalt och den typen av åtgärder har sedermera följts av liknande åtgärder inom övriga politiska partier. Och vi ser nu att våra skandinaviska och nordiska länder ligger väl till när det gäller balanserad könsfördelning i ledande ställning! Givetvis återstår mycket ännu att göra - men i jämförelse klarar sig Norden väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar